Jobbpolariseringen -kort om två kategorier

RapportenSNS analys nr 28 av Adrian Adermo och Magnus Gustafsson är intressant läsning för den som är intresserad av teknikutvecklingen och hur arbetsmarknaden kommer utvecklas. Jag tar nedan ut några intressanta områden.

Konstaterar först att några jobb är säkrare än andra:

• Abstrakta arbetsuppgifter som kräver kognitiv – intellektuell förmåga
• Servicejobb som kräver emotionella förmågor.

Studerar man fördelningen av olika lönenivåer ser man att de olika lönegrupperna inte har utvecklats likadant de senaste årtiondena. Flera nya studier av OECD-länder visar på ett enigt mönster: sys­selsättningsandelarna i typiska hög- och låg­lönejobb ökar samtidigt som de minskar i jobb med mer genomsnittliga löner. Detta innebär att det finns fler jobb som betalar väldigt bra men samtidigt en ökning på de som betala relativt sett dåligt. De som har minskat är klassiska hyggligt betalda arbetarjobb. De jobb man skulle kunna kalla 80-talets vovve villa volvojobb.

Två hypoteser om detta finns.

Humankapital är den samlade beteckningen på alla de kunskaper och färdigheter som vi tar med oss till en arbetsplats, delar är tidigare erfarenheter som vi med åren har byggt upp samt formella kurser och utbildningar. Traditionellt, fysiskt kapital, kan ökas genom investeringar i maskiner exempelvis. Den enskilde arbetstagaren kan investera i ytterligare humankapital genom utbildning i skolan eller genom att vara på samma arbetsplats ett längre tag.

Task-biased technological change (TBTC) det är jobbets innehåll – arbetsuppgifterna – och inte humankapitalnivån i sig som avgör effekten av tekniska framsteg. Teknisk utveckling tar bort jobb som kan ersättas av datorkraft.

Denna hypotes går ut på att ny datorteknik kan både ersätta, alternativt gynna, arbetskraften i jobb med vissa typer av arbetsuppgifter (på engel­ska tasks). Hypotesen menar att jobben i mitten av löneskalan är de som kommer trängas undan för att de är de som lättast ersätts av datorisering. Jobben i mitten av löneskalan kräver ofta utbildning och precision men de innehåller även stora inslag av fasta rutiner och de som arbetar följer regler. Exempelvis, om situation x inträffar så agera enligt 4b i tjänstemanualen. Ett exempelvis på datorisering kan vara receptionen på ett företag, ringar man in till dessa kan man få ett antal val, typ vill du komma i kontakt med en tekniker tryck 1, fakturor tryck 2.

Toppjobb i löneskalan är däremot svårare att ersätta, de blir snarare mer produktiva med datorhjälp vilket kan göra det mer lönsamt att skapa mer sådana jobb.  På andra sidan löneskalan finns typiska låglönejobb, exempelvis städare och vaktmästare. De jobben är enkla att utföra för de flesta men de varierar mycket från plats till plats. Att byta en glödlampa klarar en robot av, att däremot byta vilken glödlampa som helst är svårare. Efter ett besök i en klassiks lampaffär inser man att lampor kommer i alla möjliga och omöjliga former. Om alla lampor med diverse kupor vore exakt likadana skulle det gå att standardisera en process. Nu är de inte det och ofta får man tänka till när man ska ta sig upp på en stege för att skruva bort skärmen på lampan innan glödlampan kan bytas.

TBTC delas in de arbetsuppgifter som ingår i ett jobb i tre kategorier:

• abstrakta uppgifter (som gynnas av datorkraft)

• serviceuppgifter (som inte påverkas av datorkraft)

• rutinuppgifter (som kan ersättas av datorkraft).

Skill-Biased Technological Change (SBTC) den nivån på den anställdes humankapital avgör hur antalet sysselsatta i ett jobb påverkas av tekniska framsteg. Det är en äldre teori där teknisk utveckling alltid gynnar de mer välutbildade framför de med lägre utbildning. Höga lönenivåer ska avspeglat högt humankapital. I denna teori ska mittenjobbens löner utvecklas bättre när humankapitalet höjs. Om den tekniska utvecklingen ökar kommer även mer jobb skapas.

De senaste årens studier lutar åt att det är TBCT som är rimligast som beskrivning av nuläget.