Konsumtion och digitaliseringen - more for less

Mårten Blix och Magnus Henrekson,  båda vid Institutet för näringslivsutveckling, har varnat för de statsfinansiella svårigheterna som kan följa digitaliseringen och förändrade konsumtionsmönster[1]. Statens intäkter är mycket känsliga för små förändringar i arbetsutbudet. Digitaliseringen kan långsiktigt medföra stora förändringar av arbetskraftsutbudet.

Digitaliseringen kommer påverka vad vi använder fritiden till och därmed leda till förändrad vilja att jobba. Det finns en stor risk att viljan att arbeta för att ha råd med konsumtion kommer minska. Detta för att konsumtionen blir billigare. Om vi har en prenumeration på en bil som bara kostar en tiondel av vad den gamla tidens bilägande kostar kommer vi inte behöva jobba lka mycket. Tidigare spenderades löneförhöjningar på fysiska produkter som bilar, vitvaror och tv-apparater, tänk skatteåterbäringsdagen och människor bär ut tv-apparater från elgiganten. 

En stor och ökande del av konsumtionen utgörs i dag av tjänster, inte minst av billiga eller gratis onlinetjänster (spel, underhållning, nyhetskonsumtion, sociala medier). Dessa köps ofta med någon form av digital plattform från hemmet utan att transaktionen måste ses över eller godkännas av en annan människa. Man betalar med kontokortet och så laddas appen eller spelet ner automatiskt. De flesta spelen som spelplattformen Steam säljer ger en speltid på över 40 timmar. Spel som World of Warcraft som spelarna betalar för varje månad kan spelas flera hundra timmar, i de mindre sunda fallen, under en månad. Timkostnaden för nöje om vi ser det som en produkt får tänkas räknas mot spelets livslängd. Men 100 timmar nöje med vänner för 400 kronor är en låg timkostnad om man jämför med en biotimme. Tiden unga, 8-18, lägger på dator och videospel har gått upp fron strax över 20 minuter 1999 till över 70 minuter per dag i snitt[2]. 

Detta kan nyttjas av låginkomsttagare utan att det är en stor budgetpost för dem då appar sällan kostar överdrivet mycket och sociala medier är genererat av användarna. Den samlade effekten av digitaliseringen är att det krävs en mindre mängd arbete för att uppnå samma kvalitet på sin fritidskonsumtion. Här kommer givetvis valet uppstå om man vill lägga samma mängd pengar på fritid och få en ”bättre sådan”. Möjligen kan det ökade konsumtionsutrymmet användas till att göra saker vi tidigare inte hade gjort och därmed hålla uppe konsumtionen av fysiska varor.

---

[1] http://www.svd.se/digitalisering-minskar-mojlighet-att-beskatta

[2] http://www.wsj.com/articles/SB10001424052748704590704576092460302990884

Marknaden prisar ut egenkörda bilar

En bil sägs vara en av de sämsta investeringarna man kan göra, utöver att svara på alla Nigeriabrev förhoppning att det åtminstone finns en prins som har problem i Afrika och vill ge just dig en förmögenhet för att låna ut ditt bankkonto. Bilen är dyr för att den är en massiv kapitalinvestering som har ett snabbt fallande värde men även en alternativkostnad. Köper man en hygglig ny bil för 300,000 kan man dels räkna med att förlora 50,000 de första metrarna när bilen går från ny till begagnad men även, om vi antar en normalavkastning på börsen på 10 procent, 30,000 man fått ut av börsen, förutsatt att man inte tar upp ett dyrt billån. Detta innan driftskostnader är inräknade. 

Driftskostnaderna är dock en del som snabbt minskar tack vare teknikföändringarna. Dels är bränslekostnaden lägre, om ens existerande. En annan viktig del är försäkringskostnaderna. Vad försäkring kostar är ganska individuellt. En 19 åring som ska försäkra sin sportbil och har en tidigare registrerad krock kan få en ganska hög försäkringspremie medans en 50 åring som kört prickfritt i 40 år har rabatter. En låg försäkringskostnad kunde vara runt 4000 per år enligt en artikel i Teknikmagasinet 2012[1], ju dyrare bilen blev desto högre blev försäkringskostnaden. Utan att specificera vilken modell eller årgång, så förmodligen ett medelvärde för bilmärket angavs att en BMW kostade 10,000 att försäkra per år. 

Vad en bil kostar per månad beror givetvis på vad det är för bil och hur den används samt var den används. En del estimat har varit runt 2000-6000 kronor per månad men detta utan att ta hänsyn till kapitalförslitning och kostnader[2]. Andra beräkningar har legat på några tusenlappar mer så upp till 5000-10,000 kronor per månad. Detta för en produkt som används väldigt få procent av dygnet.

I Wall Street Journal varnade Leslie Scism, ekonomireporter, för den amerikanska försäkringsindustrins kommande fall om bilarna blev självkörande. Bilförsäkringarna värderades till 200 miljarder dollar, ungefär en tredjedel av de samlade sakvärde försäkringarna. Uppemot 80 procent av premierna skulle kunna försvinna om bilarna blev självkörande det kommande decenniet. Detta förutsatt att säkert självkörande teknologi dels tar över körandet men också förändrar struturen på hur vi äger bilar[3]. 

En försäkringspremie är en funktion av hur stor sannorlikt det är att något kommer hända. Om självkörande bilar är i hälften så många olyckor som vanliga förare är det inte orimligt att anta att den föväntade kstnaden för ett försäkringsbolag för att plocka upp en självkörande bil på sin försäkringslista är större än för en collgeungdom som just fått sin första pick-up. Det kan bli så att de som behåller egenkörda fordon är sådana som gillar att köra bil och ser det som en njutning i sig. Typ de som varje gång de får en ny hyrbil i jobbet och hittar en lång raksträcka utan andra bilar på väljer att kolla hur fort bilen egentligen kan gå. Dessa personer vill möjligen inte försäkringsbolag ha och kan därför välja att höja priset ovan deras betalningsvilja för att slippa högriskindividerna. Detta driver upp priset för att han en icke självkörande bil och får några till att välja den fordonsformen vilket gör att premierna går upp ytterliggare. Ett klassiskt exempel på en marknadskollaps som Arrow (1963)[4] beskrev i sitt papper om varför begagnade bilmarknader inte fungerar, teoretiskt.

---

[1] http://teknikensvarld.se/bildgalleri/prisjamforelse-bilforsakring-per-bilmarke-arskostnad/

[2] http://bilforsakring-jamfor.nu/vad-kostar-det-att-aga-en-bil/

[3] http://www.wsj.com/articles/driverless-cars-threaten-to-crash-insurers-earnings-1469542958

[4] http://www.econ.yale.edu/~dirkb/teach/pdf/akerlof/themarketforlemons.pdf

En liten drönarnyhet - tillstånd

Den 26 juli 2016 meddelade Amazon att det har kommit överens med den engelska Civil Aviation Authority om att de ska få testa sina drönare i en mer urban miljö och under villkor de inte fått tidigare. Bland annat ska de få köra bortom den fysiska pilotens/operatörens synfält, något som inte varit tillåtet tidigare inte på deras hemmamarknad USA i alla fall. De kommer även få testa censorer som ska göra att drönarna kan undvika hinder längst flygvägen. En enda person ska även få kontrollera flera drönare samtidigt. På Amazon är de nog exalterade, ett stort steg för dem men ändå blir man lite förundrad över att de inte fått det tidigare. Detta kommer i alla fall putta igång Amazons Prime Air projekt som de lanserade under 2013 men som har blivit försenat då de inte fått tillstånd i USA. Amazons mål är att leverera paket på upp till 2.5 kilo under 30 minuter till kunder i England[1].

---

[1] http://money.cnn.com/2016/07/26/technology/amazon-delivery-drones-uk

»Rent-seeking«: Ett ständigt hot mot ekonomisk frihet

Skrev nyligen en Essä för Liberal debatt. Läste ett gäng andra av artiklarna i numret och de var ännu intressantare än min så läs gärna dem. 

Att 100 000 människor behöver demonstrera mot löntagarfonder och socialisering av näringslivet känns i dag avlägset. Men är faran över? Jonas Grafström, doktorand i nationalekonomi, beskriver hur risken för så kallad »rent-seeking« alltid är överhängande.

I vanliga fall går inte folk bananas när ett länsförbund i ett politiskt parti eller dess ungdomsförbund röstar igenom något på en stämma. Likgiltigheten brukar vara total, om det inte handlar om lik förstås.

År 2015 blev ett förslag på Stockholms arbetarkommun om införande av en löntagarfondersliknande skapelse nedröstat. Gott så, och inte alls oväntat. Dock beslutades det om en rapport om »ekonomisk demokrati« som kom ut i februari, fortfarande ganska lamt skriven. Reaktionen bör däremot inte vara lam. När en sten väl börjar rulla från ett berg får den efter ett tag momentum nog att krossa vem som än ställer sig i vägen, även om stenen är rätt liten.

Modellen som presenteras i den här artikeln förklarar tillväxten av särintressen som tillskansar sig fördelar eller pengar och varför det kortsiktigt tolereras.

Rör i badrum har tätningsringar för att hindra vatten från att läcka ut i skarvarna. Samma typ av ringar, men mer avancerade, finns på bränsleledningarna till raketerna som användes för att skjuta upp rymdfärjor. Dessa ringar är där för att hindra flytande väte från att läcka ut under uppskjutningen. Fram till rymdfärjan Challenger skulle skjutas upp 1986 hade dessa tätningsringar testats under alla tänkbara relevanta förhållanden, utom vid minusgrader. Rymdfärjor skjuts ju upp från södra Florida så varför skulle man ens komma på tanken att testa ringarna för kyla?

Under natten den 28 januari 1986 inträffade emellertid en köldknäpp som sänkte temperaturen till minus sju. Tätningsringarna slutade fungera vid minus fyra. 70 sekunder efter att Challenger hade startat förvandlades farkosten till en bomb och detonerade. Små detaljer kan spela stor roll. En liten sten kan vara starten på ett jordskred. Det som verkar föga troligt kan långsamt, efter kompromisser och undergivenhet, leda till fullkomligt förfärliga förluster av frihet.

Samhället kommer på grund av rent-seeking – inom nationalekonomi ett begrepp för när en individ, organisation eller företag tjänar pengar på att manipulera de ekonomiska eller juridiska förutsättningarna i stället för att göra vinst på handel eller värdeskapande produktion – på lång sikt att tappa mer och mer ekonomisk frihet. Med tur eller hårt arbete kan samhället chockas ur frihetsförlusten, men det är ingen naturlag.

I denna artikel presenteras en kortsiktig jämnviktsmodel. Den hämtar inspiration ur Public choice-teorier och argumenterar för att rent-seeking leder till en hög grad av kontroll över ekonomin, men därefter till en kollaps av status quo .

»Löntagarfonder är ett jävla skit,
men nu har vi baxat dem ända hit.
Sen ska de fyllas med varenda pamp,
som stött oss så starkt i våran kamp.
Nu behöver vi inte gå flera ronder,
förrän hela Sverige är fullt av fonder.«

En dikt av Sveriges dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt (S) den 21 december 1983 i Sveriges riksdag, precis innan beslutet om att Sverige skulle införda löntagarfonder.

Löntagarfonderna är en Svensk rent-seeking-fråga. Det finns inte brist på nutida exempel med fackförbund eller näringslivsorganisationer som vill ha förmåner, men eftersom den »ekonomiska demokratin« då och då flyter upp till ytan är den värd att studera.

I ett tidigt skede av löntagarfondsfrågan föreslog Hans Werthén från Electrolux för Kjell-Olof Feldt att löntagarfonder kunde införas förutsatt att fonderna kombinerades med stora investeringsbidrag för nya vitvaror i alla dåligt utrustade sommarstugor.

Några fler sålda kylskåp mot förstatligande av det svenska näringslivet, kort sagt.

Buchanan och Tullock (1968) menade att mängden energi som intressegrupper lägger på att få pengar från exempelvis staten är en direkt funktion av hur mycket pengar som finns i potten. Rent-seeking kommer fortgå så länge det går att mjölka ut något ur offret. Finns godsaker att plundra kommer många att lockas till bordet. När överflödet sinar kommer energi läggas på att antingen försvara platsen vid bordet eller putta undan andras stolar.

Figur 1 visar en modell där det i origo uppkommer en chock som skapar möjlighet för värdeskapande. Exempelvis skråväsendets avskaffande, Johan August Gripenstedts omfattande ekonomiska reformer i mitten på 1800-talet eller andra världskrigets slut som öppnade upp marknader. Teknologisk förändring kan också skapa en chock på marknaden där möjligheter öppnas, exempel på detta är tryckpressen, ångmaskinen och internet.

I början har intressegrupper inte lobbat för regeringen för att få fördelar, tänk Copy Swede, intresseorganisationen för upphovsmän, som vill ha pengar för varje såld gigabyte lagringsutrymme i Sverige, det går ju att använda till att skada deras ekonomiska intressen, eller så sparar man lustiga kattbilder på dem.

Figur 1. Förslag på ekonomisk tillväxt/statlig inblandningsmodel

Först har vi snabb ekonomisk utveckling, det är lite av vilda västern, det går snabbt framåt och många tjänar pengar. Sedan kommer staten. De som skapar välstånd måste nu lägga pengar på att antingen hålla staten borta eller hindra konkurrenter från att nå framgång. Grafiskt uttryckt  blir den statliga inblandningen i ekonomin S-formad.

Början på S-formen representerar den långsamma starten där idéer om möjligheter till rent-seeking inte har hunnit byggas upp. Efter den långsamma starten passeras en tröskel där spridningen accelererar, ungefär som upploppsbilderna från »Black Friday«-reorna när dörrarna öppnas och kunderna strömmar in. Statens expansion leder till att den ekonomiska tillväxten saktar in fram till en punkt där den avstannar helt. Incitamenten att anstränga sig finns helt enkelt inte längre.

Rymdfärjan Challengers öde visade att små detaljer spelar roll och kan få massiva åverkningar. När löntagarfonderna presenterades var det få som trodde att de någonsin kunde bli verklighet. När de blev verklighet orsakade de Sverige den största ekonomiska skadan sedan förlusten av Finland. Kommer idén få fäste igen? Förmodligen inte, men det betyder inte att förslagen inte måste bemötas. Om inte riskerar en socialdemokratisk finansminister att få genomföra något som denna vet är ett jävla skit, för att vi lät det gå ända dit.

Jonas Grafström är doktorand i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet.

Litteraturförteckning

Buchanan, J. och Tullock, G. (1962) The Calculus of Consent chapter 19 Pressure groups, Special interests, and the Constitution. Liberty fund, Indianapolis.

Larsson, J (2011) Företagarrörelsen och opinionen – Så förändrades Sverige. Svenskt Näringsliv

Rent seekers stoppar Testla

West Virginia blev i juni den femte amerikanska delstaten att förbjuda direktförsäljning av bilar. Lagstiftningen har lagts fram och drivits av West Virginia's Senate president, Bill Cole som driver bilförsäljning i granstaten Kentucky.

Lagstiftningen säger att en bilproducent inte får bedriva försäljning av bilar eller driva butiker som säljer bilar. 

Lagstiftningen säger att: “a vehicle maker may not “act in the capacity of a new motor vehicle dealer” or “operate a dealership, including, but not limited to, displaying a motor vehicle intended to facilitate the sale of new motor vehicles other than through franchised dealers, unless the display is part of an automobile trade show that more than two automobile manufacturers participate in.”

Lagstiftningen slår givetvis mot alla som vill sälja bilar. Testla säljer egna bilar regi men deras affärsmodell kommer uppenbarligen hindras här. I Texas, Arizona, and Maryland finns liknande regler. Testla får visa upp bilar men diskuton om priser eller för den sakens skull försäljning får inte förekomma på plats. 

Läs mer här