Att 100 000 människor behöver demonstrera mot löntagarfonder och socialisering av näringslivet känns i dag avlägset. Men är faran över? Jonas Grafström, doktorand i nationalekonomi, beskriver hur risken för så kallad »rent-seeking« alltid är överhängande.
I vanliga fall går inte folk bananas när ett länsförbund i
ett politiskt parti eller dess ungdomsförbund röstar igenom något på en
stämma. Likgiltigheten brukar vara total, om det inte handlar om lik
förstås.
År 2015 blev ett förslag på Stockholms arbetarkommun om
införande av en löntagarfondersliknande skapelse nedröstat. Gott så, och
inte alls oväntat. Dock beslutades det om en rapport om »ekonomisk
demokrati« som kom ut i februari, fortfarande ganska lamt skriven.
Reaktionen bör däremot inte vara lam. När en sten väl börjar rulla från
ett berg får den efter ett tag momentum nog att krossa vem som än
ställer sig i vägen, även om stenen är rätt liten.
Modellen som presenteras i den här artikeln förklarar
tillväxten av särintressen som tillskansar sig fördelar eller pengar och
varför det kortsiktigt tolereras.
Rör i badrum har tätningsringar för att hindra vatten från
att läcka ut i skarvarna. Samma typ av ringar, men mer avancerade,
finns på bränsleledningarna till raketerna som användes för att skjuta
upp rymdfärjor. Dessa ringar är där för att hindra flytande väte från
att läcka ut under uppskjutningen. Fram till rymdfärjan Challenger
skulle skjutas upp 1986 hade dessa tätningsringar testats under alla
tänkbara relevanta förhållanden, utom vid minusgrader. Rymdfärjor skjuts
ju upp från södra Florida så varför skulle man ens komma på tanken att
testa ringarna för kyla?
Under natten den 28 januari 1986 inträffade emellertid en
köldknäpp som sänkte temperaturen till minus sju. Tätningsringarna
slutade fungera vid minus fyra. 70 sekunder efter att Challenger hade
startat förvandlades farkosten till en bomb och detonerade. Små detaljer
kan spela stor roll. En liten sten kan vara starten på ett jordskred.
Det som verkar föga troligt kan långsamt, efter kompromisser och
undergivenhet, leda till fullkomligt förfärliga förluster av frihet.
Samhället kommer på grund av rent-seeking – inom
nationalekonomi ett begrepp för när en individ, organisation eller
företag tjänar pengar på att manipulera de ekonomiska eller juridiska
förutsättningarna i stället för att göra vinst på handel eller
värdeskapande produktion – på lång sikt att tappa mer och mer ekonomisk
frihet. Med tur eller hårt arbete kan samhället chockas ur
frihetsförlusten, men det är ingen naturlag.
I denna artikel presenteras en kortsiktig jämnviktsmodel.
Den hämtar inspiration ur Public choice-teorier och argumenterar för att
rent-seeking leder till en hög grad av kontroll över ekonomin, men
därefter till en kollaps av status quo .
»Löntagarfonder är ett jävla skit,
men nu har vi baxat dem ända hit.
Sen ska de fyllas med varenda pamp,
som stött oss så starkt i våran kamp.
Nu behöver vi inte gå flera ronder,
förrän hela Sverige är fullt av fonder.«
men nu har vi baxat dem ända hit.
Sen ska de fyllas med varenda pamp,
som stött oss så starkt i våran kamp.
Nu behöver vi inte gå flera ronder,
förrän hela Sverige är fullt av fonder.«
En dikt av Sveriges dåvarande finansminister Kjell-Olof
Feldt (S) den 21 december 1983 i Sveriges riksdag, precis innan beslutet
om att Sverige skulle införda löntagarfonder.
Löntagarfonderna är en Svensk rent-seeking-fråga. Det
finns inte brist på nutida exempel med fackförbund eller
näringslivsorganisationer som vill ha förmåner, men eftersom den
»ekonomiska demokratin« då och då flyter upp till ytan är den värd att
studera.
I ett tidigt skede av löntagarfondsfrågan föreslog Hans
Werthén från Electrolux för Kjell-Olof Feldt att löntagarfonder kunde
införas förutsatt att fonderna kombinerades med stora investeringsbidrag
för nya vitvaror i alla dåligt utrustade sommarstugor.
Några fler sålda kylskåp mot förstatligande av det svenska näringslivet, kort sagt.
Buchanan och Tullock (1968) menade att mängden energi som
intressegrupper lägger på att få pengar från exempelvis staten är en
direkt funktion av hur mycket pengar som finns i potten. Rent-seeking
kommer fortgå så länge det går att mjölka ut något ur offret. Finns
godsaker att plundra kommer många att lockas till bordet. När överflödet
sinar kommer energi läggas på att antingen försvara platsen vid bordet
eller putta undan andras stolar.
Figur 1 visar en modell där det i origo uppkommer en chock
som skapar möjlighet för värdeskapande. Exempelvis skråväsendets
avskaffande, Johan August Gripenstedts omfattande ekonomiska reformer i
mitten på 1800-talet eller andra världskrigets slut som öppnade upp
marknader. Teknologisk förändring kan också skapa en chock på marknaden
där möjligheter öppnas, exempel på detta är tryckpressen, ångmaskinen
och internet.
I början har intressegrupper inte lobbat för regeringen
för att få fördelar, tänk Copy Swede, intresseorganisationen för
upphovsmän, som vill ha pengar för varje såld gigabyte lagringsutrymme i
Sverige, det går ju att använda till att skada deras ekonomiska
intressen, eller så sparar man lustiga kattbilder på dem.
Figur 1. Förslag på ekonomisk tillväxt/statlig inblandningsmodel
Först har vi snabb ekonomisk utveckling, det är lite av
vilda västern, det går snabbt framåt och många tjänar pengar. Sedan
kommer staten. De som skapar välstånd måste nu lägga pengar på att
antingen hålla staten borta eller hindra konkurrenter från att nå
framgång. Grafiskt uttryckt blir den statliga inblandningen i ekonomin S-formad.
Början på S-formen representerar den långsamma starten där
idéer om möjligheter till rent-seeking inte har hunnit byggas upp.
Efter den långsamma starten passeras en tröskel där spridningen
accelererar, ungefär som upploppsbilderna från »Black Friday«-reorna när
dörrarna öppnas och kunderna strömmar in. Statens expansion leder till
att den ekonomiska tillväxten saktar in fram till en punkt där den
avstannar helt. Incitamenten att anstränga sig finns helt enkelt inte
längre.
Rymdfärjan Challengers öde visade att små detaljer spelar
roll och kan få massiva åverkningar. När löntagarfonderna presenterades
var det få som trodde att de någonsin kunde bli verklighet. När de blev
verklighet orsakade de Sverige den största ekonomiska skadan sedan
förlusten av Finland. Kommer idén få fäste igen? Förmodligen inte, men
det betyder inte att förslagen inte måste bemötas. Om inte riskerar en
socialdemokratisk finansminister att få genomföra något som denna vet är
ett jävla skit, för att vi lät det gå ända dit.
Jonas Grafström är doktorand i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet.
Litteraturförteckning
Buchanan, J. och Tullock, G. (1962) The Calculus of Consent chapter 19 Pressure groups, Special interests, and the Constitution. Liberty fund, Indianapolis.
Larsson, J (2011) Företagarrörelsen och opinionen – Så förändrades Sverige. Svenskt Näringsliv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar