Detta inlägg kommenterar bara meningen nedan som doktoranden Bo Hejlskov Elvén skriver i en debattartikel i Lärartidningen.
”Vi började utveckla metod för deeskalering så konflikterna inte ledde till fasthållningar. De är nämligen livsfarliga. Fet
(sic) vet vi från en mängd studier, till exempel denna.”
Utifrån studien som doktoranden Bo Hejlskov Elvén hänvisar till kan vi inte
alls säga det han säger.
Den som inte orkar läsa hela inlägget kan nog stanna vid slutsatsen som studien doktoranden hänvisar till: ” The study also urges
caution to policymakers in substituting or changing restraint procedures
based on the incomplete data reported in this study.”
Samt ur Implications: ”Yet the study also points to a multitude of unknown
factors and incomplete information that makes using this knowledge to build
safer environments for children difficult.”
I studien har forskarna genom Google hittat 45
fall under en tio års period (1993–2003) där ”fasthållning” (Bo Hejlskov Elvén ordval) har varit inblandat i ett barns död (kan alltså finnas mer fall som
inte rapporterats i tidningar). Redan här är jag tveksam till valet av översättning. I artikeln används ”restraint”. Kanske inte helt fel
men inte heller kommunikativt helt rätt. Exempel på dödsfall genom ”restraint” som fanns var när 2–8 personer låg på barnet (olika många i olika fall). Tvångströjor och andra verktyg har också varit inblandade.
Baserat på studien samt en
kommentar på studien i samma tidskrift av Wanda Mohr (2006) uppfattar jag att större delen av tillfällena där ”restraint” tillämpas innefattar det att
personen brottas ner på marken och hålles fast och ibland även fängslas – detta tror jag inte är vanligt i den svenska skolan och förmodligen inget som någon i någon högre grad förespråkar eller tillämpar. Deffinitionen är iaf denna ”Restraints are defined as
any manual method or physicalor mechanical device, material, or equipment
attached or adjacent to the patient’s body that he or
shecannot easily remove that restricts freedom of movement or normal access to
one’s body (United StatesGeneral Accounting Office,
1999).”
Två invändningar jag vill lyfta är:
- Antalet är alltså 4,5 fall per år på en population som är mindre än Europas. Artikeln säger inget om hur vanligt den breda formen av ”behandling” är och således kan man inte dra några slutsatser om det egentligen är farligt. Det är ungefär som att läsa en studie över dödliga flygolyckor i världen och sedan säga att flygande är livsfarligt.
- Studien handlar inte just om skolan som sådan utan om “a male or female 18 years or younger who resided in the care of public and private childwelfare, mental health, mental retardation, developmental disability, and juvenile corrections facilities”.
Det kanske finns studier som stödjer doktoranden men
studien han har valt att hänvisa till gör det inte, och är i sig föga överförbar till den svenska skolan. Men utifrån denna studie som han
hänvisar till kan
vi inte dra slutsatsen att det är livsfarligt. Om doktoranden menar att en fasthållning innebär att eleven brottas
ner på golvet bör han förtydliga det då ”fasthållning” nog i vardagligt tal snarare lutar åt att någon stående förs ut ur klassrummet.
United States General
Accounting Office. (1999).Mental health: Improper restraint or seclusion places
people at risk. Wash-ington, DC: United States General Accounting Office.
GAO/HEHS-99-176.
Mohr, W. K. (2006). Reflecting on tragedy: a
commentary on deaths of children in restraints. Child abuse & neglect,
30(12), 1329.
