Vad innebär teknikutvecklingen för de anställda i vården?

I filmen Terminator (1984) beskriver Kyle Reese fienderoboten panikartat ” Listen, and understand! That Terminator is out there! It can't be bargained with. It can't be reasoned with It doesn't feel pity, or remorse, or fear. And it absolutely will not stop, ever, until you are dead.” För en mördarrobot är det exemplariska egenskaper. En kirurgisk sjuvårdsrobots fördelar är att den precis som terminator inte blir trött men även inte hare n dålig måndag på jobbet, behöver raster eller ta ut några VAB-dagar, eller bänka sig framför Kalle anka klockan tre på julafton. Den kommer stå där och utföra sin uppgift oavsett tid och väder. 

Automatiseringen av operationer i sjukvården är inte här ännu. Kirurgi är en precisionsverksamhet där det om verkar vara rutinjobb kan förvandlas till liv och dödsituationer på bara några minuter. Hittills har robotarna mest tjänat som precisionsverktyg som har komplementerat kirurgernas arbete. Alltså långt från den tidiga science fictionens idéer där exempelvis den robotiserade sjukvårdspodden fick utföra en Alienabbort på hjältinnan Ripley, spelad av Sigourney Weaver i klassikern Alien (1979) , det ser i alla fall bättre ut än alternativer där alien som växer i offrets mage slår sig ut genom magen.

Att sitta och kola på youtube videos när Smart Tissue Autonomous Robot (STAR) på ett sjukvårdsmässigt sätt syr ihop sår i vävnad i en nedsövd gris är både tråkigt och fascinerande. Det är tråkigt för att det går långsamt. En vältränad kirurg gör samma jobb som roboten gjorde på i snitt åtta minuter när roboten behöver 50 minuter för samma uppgift.

Operationssalen kommer en dag köras av robotar om man får tro resultaten av en studie av Shademan et al. som presenterades i ScienceTranslation Medecine (2016), möjligen med männskliga kirurger som övervakar robotens rörelser. Shademan et al. utformat en "Smart Tissue autonom robot", eller STAR, som består av verktyg för suturering (sy) genom 3D-avbildning, kraft avkänning och millimeter positionering av stygn. Författarnas robot kunde använda STAR för mjukvävnadskirurgi - en svår uppgift för en robot då levande vävnad dels kan röra sig annorlunda vid tryck samt bete sig marginellt annorlunda från person till person. Studien testade STAR mot manuell operation, laparoskopi, och robotassisterad kirurgi för gristarms operationer, de fann att den övervakade autonoma kirurgi som erbjuds av STAR-systemet överlägset kvalitetsmässigt men inte tidsmässigt. Stygnen blev jämnare och läckte mindre, i alla varianter av testet överlevde grisarna.

I de fyra operationer som rapporterats i den vetenskapliga journalen genomförs ca 60 % av operationen utan mänsklig inblandning. Den resterande delen med enbart mindre justeringar av stygn. Ledtiderna för publicering i akademin är långa, sedan forskarlaget lämnat sina resultat för publicering har STAR har framgångsrikt genomfört hela processen på egen hand enligt forskarna.

Resultat för framtiden:

En av forskarna bakom STAR projektet tror att det inte är långt tid kvar innan robotar kan utföra enklare standardiserade ingrepp, exempelvis blindtarmsoperationer. För de anställda inom vården borde detta inte vara ett hot när det gäller jobben. I nuläget vekar det finnas mer att göra än vad det finns resurser att göra det på. De som utför de relativt enkla operationerna skulle kunna specialisera sig mot svårare uppgifter och därmed också kunna få bättre betalt. Högre löner är ofta en konsekvens av specialisering. 

/Jonas Grafström

Läs mer: The Economist