tisdag 4 februari 2020

Teknikutveckling multiplicerar värdet - löser miljöproblem

Give a man a fish and you feed him for a day; teach a man to fish and you feed him for a lifetime.

Ordspråket ovan är vad teknikutveckling kokar ner till och varför teknikutveckling kan vara en sådan kraft för förändring och i vårt miljöfall räddningen. Idag när vi kan plocka upp fisk från världens alla hörn i matbutiken är givetvis inte ordspråket lika kraftfullt men andemeningen består. Tänk att du inte vet hur man fiskar och att jag vet det. Det kostar inte mig just någonting att berätta det för dig eller att berätta det för 20 åhörare samtidigt. I en hörsal med mikrofoner kan jag förmodligen lära hundra personer att fiska på en timme. Kunskapen i sig kan vara livräddande och därmed ovärderlig.
I en forskningsartikel av Ryan Wiser och Dev Millstein (2020) räknas det på vad vinsterna har varit för samhället av USA:s statliga satsningar på forskning och utveckling inom vindkraften.[1] 
Den amerikanska staten satsade totalt 3 miljarder dollar under perioden 1976 – 2017. Som i fiskexemplet ovan har teknikutvecklingen gett ringar på vattnet. Nettovinsten beräknas till 31,4 miljarder dollar i medelscenariot och även ordentligt positivt i de mer konservativa scenarierna.

Hur kan det vara så mycket? Tänk dig följande: ett företag eller universitet får del av pengarna och bedriver forskning som leder till ett patent. De första åren är det den som tar patent som har monopol på uppfinningen och kan tjäna pengar efter eget huvud. Uppfinnaren kan licensiera ut användandet eller behålla den för sig själv. Efter patenttidens slut står det vem som helst fritt att använda uppfinningen, det vill säga alla andra företag i vindkraftsbranschen.

Tänk dig att tiotals företag för del av en teknologi gratis. Detta leder till att de kan sälja sin produkt billigare vilket gynnar oss konsumenter. Andra vinstkällor för samhället är att det blir en hel del uppfinningar som kan användas på andra områden än vindkraft, även om uppfinnaren inte ens tänkte den tanken. 

Det är också intressant att de i forskning artikeln inte har räknat in värdet av att koldioxid inte har släppts ut, men de noterar att 1500 miljoner ton koldioxid inte nådde atmosfären tack vare denna forskningspolicy.


[1] Wiser, R., & Millstein, D. (2020). Evaluating the economic return to public wind energy research and development in the United States. Applied Energy, 261, 114449.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar