”En armé marscherar på sin mage”
är ett citat som brukar tillskrivas Napoleon. Att soldater behöver mat och
dryck för att fungera i fält är uppenbart för de flesta av oss. Att vi svenskar är med och finansierar den ryska
armén är mindre uppenbart för oss men likväl sant.
Ryssland, Venezuela och
Saudiarabien – länder med en hel del trevliga människor i men regeringsmässigt
några av planetens ”shit-hole-countries” för att använda Donald Trumps
vokabulär. Länderna får en betydande del av sina intäkter från försäljning av
olja och gas. En mindre svensk bil som tankas med bensin är en färre rysk
soldat.
Det kanske är lite grovt att säga
att ”envar som tankar sin bil stödjer Moskva” för att parafrasera en gamla
svensk valaffisch. Enligt den ryska nyhetsbyrån TASS står Ryssland för 27% av
den svenska oljeimporten – alltså en betydande del. Detta är en nedgång från
över 50% år 2011. Exempelvis köpte Preem
in i genomsnitt 400 000 fat olja per handelsdag (41% av den svenska importen
från Ryssland).[1]
Den svenska oljeimporten har över
decennierna varit stigande men även följt konjunkturen. När konjunkturen går
ner brukar oljeimporten följa efter.[2]
Detta är helt naturligt för att om den ekonomiska aktiviteten i landet kraftigt
sjunker kommer färre varor transporteras samt färre människor ha pengar att åka
runt i bilen med.
Den svenska politiken är med rätta
orolig för militäruppbyggnaden i Ryssland. Att de med jämna mellanrum invaderar
och införlivar en byt av ett grannland gör inte situationen bättre. Ryssland i
sig är ingen ekonomisk jätte. Deras ekonomi är i samma storleksordning som
Italien, och inte är vi speciellt rädda för den italienska militära
kapaciteten.[3] Ryssland
är extremt beroende av att sälja gas och olja. Får de ingen olja såld har de
inte råd att upprätthålla armén eller för den delen hålla territorier i
Georgien och Ukraina. Varför skickar vi då åtskilliga miljarder till dem varje
år?
Rent krasst är det för att vi
behöver olja i nuläget och att de är nära och avståndet gör dem billiga.
Om vi skulle ställa om vår
fordonsflotta och transportsystem bort från petroleumdriven sådan skulle vi slå
två slag mot Ryssland. Dels så skulle vi inte skicka pengar till dem. Skulle de
inte kunna sälja oljan till någon annan? Självklart kan de det dock skulle det
bli någon längre bort vilket skulle slå mot lönsamheten på två sätt. Dels så
går transportkostnaden upp, möjligen marginellt men det är pengar de inte får. Om
vår efterfrågan går ner så torde den totala efterfrågan sjunka litegrann. Detta
påverkar priser på oljan, exakt hur pass mycket är svårt att säga men det
skulle innebära tusental fat olja per dag som behöver hitta en ny kund.
Ett alternativ till oljebilar är elbilar.
Vi må överlag ha ett elöverskott i Sverige men det finns anledning att tro att
när fordonsflottan byts ut så kommer behovet av ström öka. Jag är själv tveksam
men låt oss anta det. Just nu byggs kapaciteten för elproduktion av främst vind
ut med ungefär ett kärnkraftsaggregat per år. Detta skapar jobb och
exportmöjligheter av energi, detta istället för att skicka pengarna till Ryssland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar