När politiken i Stockholm
beslutade att konduktörerna på bland annat spårvagnar skulle tas bort och
ersättas med stolpar blev det protester från bland annat fackförbundet SEKO[1]. På
Facebookgruppen ”Rör inte min konduktör” samt en namninsamling som drog ihop
883 namn[2], nästan
dubbelt så många som antalet konduktörer samlades i protest mot beslutet att
konduktörerna på Stockholms lokalbanor inte längre ska visera biljetter. Totalt arbetar mellan 350 och 400 konduktörer på
spårvagnar och lokaltåg. Anledningen till att Arriva och SL vill ersätta
konduktörerna med stolpar är att de handdatorer som konduktörerna använder för
att kolla och sälja biljetter är för tunga och ger arbetsskador[3].
Londons borgmästare
Boris Johnson lovade i sitt valmanifest 2012 att tåg skulle bli förarlösa i
tunnelbanan[1].
Generalsekreteraren i
fackförbundet som organiserar Londons tågförarna, Mick Cash kommenterade 2014
de planerade inköpen av tåg med möjlighet till förarlös drift med "RMT has
made it clear repeatedly that any moves towards the lethal and cash driven
nonsense of removing drivers on London Underground would be resisted through
the most robust industrial and political campaign of opposition"[2]. Det
kan inte ses som annat än negativt men inte oväntat. Ny teknik skapas, någon
kämpar emot den, den nya tekniken införs och några förlorar jobbet. Våran tid
kommer säker också få sina Luddliter[3]
och de kommer förmodligen vara lika framgångsrika som sina föregångare.
Stockholms Länstrafik
(SL) har x(?) antal anställda[4].
De flesta av dem skulle kunna tas bort och effektiviteten skulle öka om man
automatiserade. Med nya tåg och datoriserad trafik beräknas kapaciteten öka med
25-60 procent på linjerna. Där är svaret på varför man skulle vilja effektivisera
– målet med kollektivtrafiken är att köra runt människor, inte vara ett
arbetsmarknadsprojekt.
Det måste kännas tungt att ens jobb ska ersättas av en stolpe.
[1]
http://www.bbc.com/news/uk-england-london-17510918
[2]
http://www.bbc.com/news/uk-england-london-29520761
[3] Ludditerna eller maskinstormarna var en samhällsrörelse bland
engelska arbetare som under det tidiga 1800-talet protesterade, ofta genom att
förstöra textilmaskiner, mot den industriella revolutionens förändringar, som
de kände hotade deras arbeten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar