I en studie från 2020 över e-avfall i USA syns en tydlig nedgång.[1] Det förvånade mig att antalet ton e-skrot har minskat stadigt i USA, även fast antalet sålda enheter har ökat. Efter närmare eftertanke är det inte lika förvånande. En gammal tjock tv kunde kräva två till tre personer för att flyttas genom en villa utan risk för att tappas, idag hänger tv apparater på gipsskiveväggar.
Oron för en ökad mängd e-avfall är inte orimlig då digitaliseringen av samhället rör sig snabbt och tiden det tar innan en produkt blir omodern ibland känns omgående. Även om det är intuitivt att förvänta sig att e-avfall kommer att öka parallellt i takt med att vi digitaliseras har detta antagande konsekvenser för hållbarhetsarbetet då en del felslut görs, främst att fler enheter inte leder till mer e-avfall.
Studie av Alfhaf mf.l., (2020) presenterar en dynamisk analys av elektroniskt avfall (e-avfall) i USA med hjälp av materialflöden och data om produktförsäljning och materialkomposition. Forskarna studerade materielinnehållet i de 20 mest sålda produkterna inom en rad produktkategorier använda av ett representativt amerikanskt hushåll från 1980 till 2018, som inkluderar TV-apparater, bildskärmar, datorer, audiovisuella produkter och mobila enheter. Produkterna valdes för att representera det typiska produktekosystemet som ägs av genomsnittet amerikanska hushåll och att fånga produkter som ofta omfattas av e-avfallspolicyer i amerikanska stater.
Studien är viktig då det klart finns en brist på proaktiva hållbarhetsanalyser på elektronik utifrån hur framtiden ser ut. I samtal med olika bolag i Sverige har jag fått bilden av att även här förändras produktmixen väldigt snabbt och det som återvinns idag till stor grad är äldre produkter än de vi ser på skrivbordet framför oss utan snarare saker som röjs ut ur sommarstugor och förråd. Fokus på det man ser på återvinningen idag resulterar i policyer och avfallshanteringssystem som i grunden är ”bakåtvända”, med fokus på återvinning av äldre enheter, snarare än att förutse hållbarhetseffekter av nya produkter och material som introduceras och kastas.
Tidsserierna speglar en dramatisk dematerialisering av amerikanska hushålls konsumentelektronik. Fram till början av 2000-talet köpte konsumenter färre produkter än idag, men tekniken var stor, tung. Trend vände sig efter övergången till digitala displayenheter, som helt ersatte CRT-skärmar från marknaden. Den observerade nedgången tillskrivs huvudsakligen utbyte av tunga CRT-skärmar mot lättare LCD- och LED-teknik, vilket resulterar i cirka 75% massreduktion per produkt.
Den totala (antalet) produktanvändningen minska, till stor del på grund av enhetskonvergens dvs multifunktionella mobila enheter, exempelvis smartphones, ersatte produkter som konsumenter skulle ha ägt separat tidigare, som MP3-spelare eller digitalkameror. I dagens smartphone finns en hel man-cave från 1990 talet, med världens alla filmer och cd-skivor.
Även fast smartphones nu utgör 48% av den totala årliga produktförbrukningen per enhet, leder deras relativt lätta vikt jämfört med större enheter till ett massbidrag på mindre än 5%.
Som trenden ser ut nu minskar antalet enheter och antalet ton i dem snabbt i USA, hur det ser ut i Sverige skulle vara intressant att se.
[1] Althaf, S., Babbitt, C. W., & Chen, R. (2020). The evolution of consumer electronic waste in the United States. Journal of Industrial Ecology.
