Recension: Improving the Sustainable Development Goals (Routledge 2019), författare Lars Niklasson.

Recension: Improving the Sustainable Development Goals (Routledge 2019), författare Lars Niklasson.

Ohållbara hållbarhetsmål

I Lars Niklassons bok Improving the Sustainable Development Goals ges en bra översikt och utvärdering över de Hålbarhetsmålen (Sustainable Development Goals) även känt som Agenda 2030 som sats av FN:s medlemsstater. Målen kopplas av Niklasson till teorier om ekonomisk utveckling. Målen må vara storslagna men det konstateras också att en implementeringsstrategi lyser med sin frånvaro. Målen kritiseras milt av Niklasson, något som skulle kunna göras hårdare och görs nedan.  

De 17 målen åtföljs av 169 specifika riktmärken. Målen är en buffé där alla blir mätt men ingen blir nöjd. Alla kan arbeta med ett mål eller ett flertal och göra framsteg. En studie från Ethical Corp fann att mål 8 var i topp 3 av målen som företag är mest angelägna om att engagera sig i, alltså ekonomisk tillväxt – något som kan ses som deras grundmission hur som helst. Andra mer cyniska än jag har kallat dem en utopisk önskelista mer lämpad som ett brev till din goda fe än ett seriöst politiskt ställningstagande eller agenda.

Innan jag går in på det dåliga bör lite beröm ges. Målen är holistiska. Målen berör många frågor vilket är rimligt eftersom fattigdom, miljö och välbefinnande är komplexa, mångfacetterade problem och relaterar till många olika frågor på en gång. Jag kan sympatisera med att målen inte delas upp i miljö, social och ekonomisk, men i stället täcker många av målen alla tre aspekter av hållbarhet. Dock, många mål står i motsats till varandra.

Som miljöekonom ser jag exempelvis en risk i att mål nummer 8 ”anständigt arbete och ekonomisk tillväxt” kan (delvis) stå i motsatsförhållande till att bekämpa klimatförändringar (mål 13). Här kommer två tankar behöva hållas i huvudet samtidigt. 1: ekonomisk tillväxt behövs och följer av att vi tar fram helt nya teknologier, byter ut infrastrukturen för energiproduktion, transporter och konsumtion vilket kommer vara ett av århundradets stora ekonomiska projekt. 2: När miljarder människor lyfts ur fattigdom kommer deras ökade konsumtion av varor och energi driva upp utsläppen ordentligt, speciellt i början.

Det är ingen naturlag att en övergång från fattigdom till rikedom leder till ökade utsläpp – dock är det inte vågat att säga att utsläppsintensiteten har ökat i en betydande majoritet av länderna. Detta kommer sig av att energi till tidig industrialisering har kommit från olja och kol, vind och solenergi har potential att stå för energiförsörjning för personliga behov men för en växande ekonomi finns det betydande problem att inte ha tillförlitlig reglerkraft. Att målen står emot varandra må vara en sak på övergripande nivå finns större problem.   

Det finns ett problem i Mont Everestskala: Hållbarhetsmålen sätter upp en agenda noggrant kalibrerad för att undvika irritation hos världens diktatorer, kleptokrater och århundradens värsta människorättsförbrytare. Sök själv i de 17 målen och du kommer inte att hitta ett enda omnämnande av ordet "demokrati". Av tusentals meningar nämns "mänskliga rättigheter" bara en gång (och inte som egen kategori, men som sekundär punkt). Andra kritiskt viktiga faktorer för att ha ett någorlunda framgångsrikt samhälle som "anti-korruption", "medborgerliga friheter", "yttrandefrihet", "pressfrihet", "oberoende domstolar", "maktfördelning", "fria och rättvisa val" och "civila samhället" är också frånvarande. Med andra ord saknas de grundläggande friheter som underbygger och utvecklar mänsklig utveckling från målekvationen.

Den tredje kritiken är bristen på prioritering av målen samt en riktning gällande vad som bör gå först. Det är som att man har alla komponenter för ett hus liggande framför sig såsom fönster, dörrar, betonggrund, tak och väggar. Alla delar behövs för att bygga ett hus men utan en idé för var man ska börja så kommer byggandet bli besvärligt.

Jonas Grafström