Vinnaren tar allt

The winner takes it all
The loser standing small

-          ABBA

Vi är generellt rätt förlåtande med inkomstskillnader. Om alla i en ekonomi var garanterade en lika stor inkomst skulle väldigt få investera tid på att arbeta hårt eller vidareutbilda sig. Valet står därmed mellan ekonomisk förbättring eller som bäst stagnation.

På senare år har dock våran villighet att överlåta helt åt marknadskrafterna att sätta löner och belöna insatser prövats hårt då dels företagsledares löner dragit iväg men även 19 åriga apputvecklare. Att fotbollslaget Manchester citys försvarslinjes lönekuvert har kostat mer än landet Bosniens försvar har vi inte reagerat nämnvärt på ännu.  

Lönerna för de som tjänar bäst har växt explosionsartat medans vissa yrkesgrupper har stått och stampat. Det klassiska perspektivet på löneskillnader fungerar inte för att förklara löneskillnader. I detta har man antagit att lönen är en funktion av exempelvis ålder, utbildningsnivå, år på arbetsmarknaden etc. 

Rabo Karabekian är hjälten i Kurt Voonegut´s novel Blue Beard, hjälten är en relativt okänd målare som håller på med den expressionistiska stilen. I boken inser Rabo att an och alla andra med halvhygglig talang inte längre har nått värde i och med tryckpressen och radion. Någon med måttlig talang hade för 1000 år sedan varit byns hjälte men nu måste denna ge upp och söka ett nytt arbete. Massmedia gör att denna måste konkurrera med de som är bäst i världen. Hela planeten kan sitta oh vara nöjd med endast ett dussin artister att lyssna på. När musik kan spelas in så är världens bästa sopran på alla platser, under alla tidpunkter på dygnet, samtidigt. 

På samma sätt är det i idrottsvärlden. Även om tusentals spelare går matcher varje år på en professionell nivå så går nästan alla reklampengar till de tio i toppen. Den som är top 50 kommer sällan få ett par skor uppkallade efter sig eller sälja rackets med autografer på. I en Zlatan economics ekonomi är det väldigt få vinnare. Exempelvis, för att producera en storfilm krävs det tusentals personer som arbetar med den. Skillnaden mellan platt fall och ekonomisk framgång ligger dock oftast i händerna på ett 10-tal personer. Regigören, huvudrollsinnehavaren och kanske några till. Inom nöjesvärlden och sport har vinnaren-tar-allt ekonomin länge funnits men den sprider sig också mot den vanliga företagsekonomin. När det gäller vanliga produkter i en mataffär finns det begränsat med utrymme. De flingor som får den bästa platsen kommer sälja betydligt mer än den som får den sämsta nere i hörnet vid golvet. Oavsett om skillnaden på dem är liten kommer placeringen få stora säljkonsekvenser. 

När enbart en marginell skillnad i kvalitén avgör vilken produkt som kommer uppskattas av konsumenterna blir det exponentiellt viktigare att anställa de bästa i branschen. Detta skapar en ny klass av ”okända kändisar” anställda som företag konkurrerar stenhårt om för att de sägs vara bäst i branschen, på antingen design eller reklam. Deras närvar kan innebära skillnaden mellan att vara bäst och näst bäst. Även om vi vanliga konsumenter inte vet om det så är dessa anställda superstjärnor inom sina begränsade områden.