Utbildning som ger kompetens?

 

Låt oss börja med att försöka definiera kompetens. Bara för att man har en examen eller licens är det inte säkert att man är kompetent att utföra ett jobb. Exempelvis så är jag en disputerad nationalekonom men på de flesta avdelningarna på Riksbanken skulle jag skapa rätt kaos om jag fick beslutanderätt och ingen sa åt mig.

Kompetens bör förstås som balans mellan teoretisk kunskap, praktisk kunskap och omdömeskunskap. En av ”kunskaperna” räcker inte, dessa kunskapsformer förstärker varandra. Problemet från ett policyperspektiv är att en typ av åtgärd förmodligen inte kommer fungera utan vi bör förvänta oss att olika former av lärande kommer krävas för att en person ska bli kompetent.

Det räcker således inte med teoretisk utbildning, utan det krävs även praktisk erfarenhet och kritisk reflektion över gjorda erfarenheter för att bli kompetent i de flesta sammanhang. Kompetensen är inte statisk vilket innebär att det vi lär ut idag kan vara irrelevant om tio år eller ännu snabbare. Vi måste kontinuerligt utvecklas och anpassas den kompetenshöjande åtgärden till nya förutsättningar och behov.

	Vetenskaplig kunskap	Praktisk kunskap	Omdömeskunskap
Typ av kunskap	Bevisbar och generaliserbar teori och empiri, påståendekunskap, know-what.	Tekniska färdigheter, hantverkskunnande, yrkeskunskaper, färdighetskunskap, delvis tyst kunskap, know-how.	Praktisk klokskap, gott omdöme, bildning, delvis tyst kunskap.
Lärandeform	Teoretisk utbildning i formella utbildnings-situationer.	Praktik, situerat lärande, handledning, reflektion över erfarenheter.	Praktisk erfarenhet, situerat lärande, kritisk reflektion över det egna handlandet.

Utbildningssystemet är främst duktig på att leverera teoretisk kunskap samt lära ut hur man lär sig. I ärlighetens namn är utbildningssystemet kanske inte ens bra på att leverera teoretisk kunskap. De flesta påbörjar gymnasiet efter högstadiet (i alla fall år 2015 då jag har siffor) runt 98 procent. Andelen som tar sig igenom gymnasiet är dock betydligt mindre. Andelen elever som uppnår gymnasieexamen inom fyra år är 69 procent, andelen som uppnår examen inom tre år är 65 procent.[1]

Detta var före migrationsvågen 2015, så vi bör räkna med att andelen är ännu lägre, har dock inga siffror. Dock, rörelsen är mot att Sverige har en ”high-school-drop-out-rate” på 50%, vilket är obra.. [2] Av de som inte tar sig igenom gymnasiet bör vi anta att de inte kommer ta sig igenom högre utbildning i någon större utsträckning senare i livet och då kan det finnas 100 000 lediga jobb men på deras dörr till arbetsmarknaden står det: överge allt hopp.

1.1 Många jobb och många arbetslösa - Matchning

Trots att arbetslösheten är hög och förväntas stiga kan det samtidigt vara brist på olika typer av arbetskraft i landet. Världsbanken studerade det svenska företagsklimatet år 2014 och företrädare för 600 svenska företag uppgav att bristen på tillräckligt utbildad arbetskraft var det klart största tillväxthindret.[3] Intressant är att de största rekryteringsproblemen fanns inom metall- och verkstadsindustrin. Rekryteringsproblemen gällde hade främst yrkeskunnig arbetskraft och bristen bestod i mjukare färdigheter som god arbetsmoral och social kompetens var betydande.

I Svenskt Näringslivs rekryteringsundersökning 2015 uppgav 59 procent av de svenska företagen att de hade svårt att rekrytera personal.[4] Andelen har stigit jämfört med tidigare undersökningar. År 2018 hade kompetensbristen ökat då sju av tio företag som försökt att rekrytera angav att det varit svårt att hitta medarbetare med rätt kompetens. Bristen var störst hos företagen inom IT- och telekomsektorn som svarade att en planerad expansion hade hindrats på grund av rekryteringsproblem.

Enligt en undersökning från Manpower (2014)[5] hade vart tredje svenskt företag med fler än tio anställda svårt att rekrytera personal med rätt kompetens och i Hays Global Skills Index (2015) som omfattade 31 länder hade Sverige den näst största bristen på arbetskraft med hög kompetens.[6]

Kompetensbrist och matchningsproblem kan inte lösas med att mer resurser tillförs utbildningssystemet. Vidare är bara 25 % av de anställda i det privata näringslivet högskoleutbildade.[7] Om vi vill att utbildningssystemet ska leverera möjligheter till jobb måste relevansen för näringslivet öka. 

Figur 1 Relationen mellan antalet arbetslösa och antalet lediga jobb 1980-2016

Matchningen i Sverige har också försämrats över tid se figur 1 ovan som visar Beveridgekurvan.[8] Beveridgekurvan visar sambandet mellan vakanser och arbetslöshet. Om arbetslösheten är låg och vakanserna få indikerar det på god matchning mellan arbetstillfällen och arbetssökande. När både vakanser och arbetslöshet ökar samtidigt skiftar Beveridgekurvan utåt vilket tyder på att matchningen försämras. Tidigare kunde informationsproblem på arbetsmarknaden vara en orsak till att jobb inte fylldes, ex om den arbetssökande inte visste at jobbet fanns. Idag torde information vara tämligen gratis och tillgänglig i mobilen så något annat driver försämringen av matchningen. Det innebär att det finns fler lediga jobb men ingen som kan ta dem. Ex år 2016 närmade det sig två procent lediga jobb fast arbetslösheten var över sju procent.

Dock är jag inte säker på att vi har kompetensbrist, snarare kanske kompetensen sitter fast på fel ställen. En intressant graf jag gillar är:

Figur 2 andel matchade[9]

Grafen visar att matchningen har blivit sämre över tid i Sverige och att allt fler är överkvalificerade för sina jobb. Det kan vara en fråga om utbildningsinflation på grund av att man måste signalera kunskap. Om fler människor uppnår en viss kvalifikation såsom en universitetsexamen, berättar sorteringsmekanismen, examen, mindre för arbetsgivare, vilket leder till examensinflation eftersom människor behöver ytterligare kvalifikationer för att sticka ut. Till exempel vissa jobb som tidigare krävde en kandidatutbildning, men som nu behöver en mastersutbildning. I de kandidatutbildades kungarike är den masterutbildade kung.

Utbildningssignalering innebär alltså att det ofta är rationellt för individer att utbilda sig mer än vad som är samhällsekonomiskt. Tänk dig en konsert. Om några få i publiken ställer sig upp kommer dessa tillfälligt att se scenen bättre. Om personen framför en står upp den bakom stå upp för att inte skymmas. Slutresultatet blir att alla är mindre bekväma och ingen ser bättre. När alla omkring en utbildar sig innebär det en allt större kostnad för individen att hålla sig jämsides.

1.2 Varför är kompetensbrist ett problem?

En individ som saknar kompetens för utmaningarna på dagens arbetsmarknad eller förmåga att lära nytt kommer med tiden få problem med försörjning, hälsa och välbefinnande.

Förändring blir ett hot istället för en möjlighet, en ständigt utvecklad kompentens är individens vingar av trygghet. Hot, inre och yttre, driver populism och det finns inga enkla lösningar för förändringarna på arbetsmarknaden. Reformer som syftar till att mildra konsekvenserna av en förändrad arbetsmarknad (till exempel öka sysselsättning och löner) kan inte tillfredsställa de populistiska kraven vare sig i Europa eller USA. Vidare, de två yrkesgrupper som mest sannolikt röstade på populistiska partier i Västeuropa på 1990-talet hade ganska olika åsikter om politikens ekonomiska dimension: traditionella industriarbetare som var för omfattande statligt ingripande och småföretagare som motsatte sig statligt ingripande.[10]

På en högre nivå finns ytterligare problem. Samhällets innovationsförmåga, jobbskapande och välståndsutveckling rör sig naturligt långsammare om kompetens saknas. Statsfinansiellt går det inte heller bra då finansiering av socialförsäkringar och pensioner, försämras vid brist på kompetens. Näringslivets innovationsförmåga och konkurrenskraft minskar och ett inkluderande samhälle omöjliggörs.

Felmatchade anställda kan också leda till sämre produktivitet då man kanske inte leverera som förväntat. Kostnader ökar också för vidareutbildning eller extra handledning om arbetsgivaren måste betala utbildning för att göra den felmatchade matchad. Felmatchning är problematiskt för individen. För lite kompetens leder till oro för att behålla jobbet och för mycket till ett tråkigt arbete som de kommer försöka lämna om tillfälle ges.

Ett medskick är att om vi försöker ändra något kommer vi stöta på problem med tidslaggar. En tidslagg innebär att det man tar beslut om idag inte implementeras omedelbart. Ett trögrörligt system i en snabbt förändrande tid är en dålig kombination. Anta att en ”chock” uppstår på arbetsmarknaden som gör att någras kunskap blir överflödig och de blir arbetslösa:

2020	2022			2024		2026		2027
Upptäcka chock	Utbildningspolicyåtgärd klubbas			Utbildningssystemet kan svara upp		Färdigutbildad		Till arbetsmarknadens förfogande
7 år totalt, smartphone har funnits runt 14 år
		Chock?	Chock?		Chock?		Chock?

Dels tar det enorm tid att få igenom åtgärd och sedan en person. Sedan är det inte säkert att det jobb man utbildar för är där när den som utbildats kommer ut ur systemet.

---

[1] SOU (2016:77). En gymnasieutbildning för alla – åtgärder för att alla unga ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Betänkande av Gymnasieutredningen. Stockholm.

[2] SKL (2016). Gymnasieskola 2016 – Tema nyanlända elever. Öppna jämförelser.

[3] Världsbanken (2014). Sweden’s business climate a microeconomic assessment. Washington DC: Worldbank

[4] Svenskt Näringsliv (2016). Rekrytering – när teknikutveckling och digitalisering förändrar jobben. Rekryteringsenkäten 2016.

[5] Manpower Group (2014). Manpower Group talent shortage survey 2014.  Milwaukee.

[6] Hays Global Skills Index (2015). Labour markets in a world of continuous change

[7] Eklund, J E, Karlsson, P & Pettersson, L (2014). Högre utbildning och konkurrenskraft – Hur påverkar högre utbildning företags och regioners tillväxt? Rapport nr 9. (ingår i Kompetensförsörjning för ett konkurrenskraftigt näringsliv, JIBS Research Report Series No. 2014–1).

[8] https://en.wikipedia.org/wiki/Beveridge_curve

[9] Le Grand, C, Szulkin, R, Tibajev, A & Tåhlin, M (2013). Vid arbetslivets gränser. Sysselsättning, matchning, barriärer 1974-2010. Underlagsrapport 12 till den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen.

[10] Grafström, J. (2017). Technological Change and Wage Polarization: The IlliberalPopulist Response. In Mont Pelerin Society-Special meeting, The Populist Threat to the Free Society and the Reconstruction of the Liberal Project, Stockholm, and the Reconstruction of the Liberal Project Stockholm, November 2–5 2017.

En helt ny värld

Den arbetsmarknad som skulle förändras snabbare än någonsin, vilket såg ut att vara fem år förändrades för många på fem veckor. Omstöpningen av arbetsmarknaden kom snabbare än väntat och på ett oväntat sätt. Om vi är tillbaka till normalläge om fem veckor, månader eller år vet vi inte än men vi vet at hur vi lever våra liv kommer inte vara som förr. 

I nuläget är några branscher ”basically gone”. Hotell, restauranger, flyg, turism, handel (förutom det som behöver bunkras). Det är rätt många människor som jobbar i de branscherna. En del av branscherna kommer komma tillbaka, vad skulle jag inte ge för att sitta där det är en massa människor och sol. Men i andra fall så har nya levnadsmönster satt sig som känns rätt bra. 

När vi vandrar genom städerna kommer affärslokaler som tidigare sprudlade av liv att vara förbommade. Många hade nog klarat sig några år till i konkurrensen med de av teknologi födda nya köpmönstren, i vanliga fall, men med en vinst som var minimal. Många affärsinnehavare hade nog egentligen fått ut mer varje månad genom att stänga och skaffa ett annat jobb men känslan av att ha sitt eget kan i många fall vara viktigare än pengar. Det är dock en helt annan sak att starta upp något efter krisen med vetskapen att man inte kommer tjäna några pengar. 

Samtidigt skakas sättet vi lever våra liv om i grunden. Vi måste alla köpa fler saker på nätet då vi rekommenderas att inte ta lokaltrafiken in till staden, och det fungerar bra och är billigare. Mat beställs hem i en kavalkad av nya appar. Många av oss köpte redan mycket men många, speciellt de vi kallar riskgrupper i den äldre generationen, köpte inget alls, jag sneglar åt mina föräldrars håll. Alla tvingas vi nu att leva på nya sätt.

Distansundervisning och möten på videolänk är ingen ny uppfinning, det fanns när jag började doktorera för nästa tio år sedan men det var inget vi försökte använda i någon större utsträckning, inte ens för några månader sedan. Idag är det nästan det enda sättet att mötas och undervisa. 

Vi vet inte hur länge hemmasittandet varar men om det är några månader till så kommer en ny årskurs universitetsstudenter börja utan att de flyttar till sin studentstad. Om möjligheten att mötas är begränsade varför skulle någon flytta in i en studentbostad i en stad man inte känner någon för att sitta och lyssna på föreläsningar som ändå sänds online? Det hela kanske blir en välsignelse för utflyttningsorterna. Ungdomarna blir låsta där de är utan att kunna finna jobb i storstaden. Det kan vara tid nog för att stadga sig och lägga flyttplanerna på hyllan. 

På tal om möten, varför lägger jag tid på att flyga till Luleå eller London för ett möte på en till två timmar när det fungerar hyggligt på Zoom. Och i ärlighetens namn så får jag rätt mycket gjort på hemmakontoret, speciellt när man räknar med tiden det tar att göra sig i ordning och pendla in till stan. 

När det är slut kommer vi resa oss. Även om många gamla krogimperier har fallit ner i konkursens klor. Så kommer nya växa fram. Kontoren kanske blir mindre men en helt ny infrastruktur för distansarbete och möten ska byggas. Kanske kommer alla kontor ha ett bra videokonferensrum. Hur vi bor kommer ändras och hemmets storlek och utformning kommer bli viktigare vad hade jag och frun inte gjort för ett till rum så jag slapp sitta i sovrummet när hon har telefonmöten.

En ny värld kommer resa sig ur den gamla. Det blir en jobbig omställning men slutresultatet ser jag framemot.

Fick några frågor om kött

1. Hur stor roll spelar köttkonsumtionen och dess produktion för klimatförändringarna?

Köttproduktionen står för en relativt stor del av de globala koldioxidutsläppen. Om vi jämför utsläppen med flyget (som är högre upp på debattagendan i Sverige) så står animalieproduktionen globalt för 15 procent[1] medan flyget i EU står för 3 procent och globalt för 2 procent.[2]

Om vi jämför med exempelvis potatis eller vete så kräver rött kött uppemot 160 gånger mer land och 11 gånger mer koldioxid för samma mängd kalorier.[3] Det är så klart tråkigt att bara äta potatis, men vi skulle komma långt med att bara ställa om proportionerna kött/spannmål.

Man skulle kunna säga att utsläppen beror på att vi måste använda extremt mycket mat för att få ut några kilo av en annan mat. Dvs en ko eller en gris måste födas under flera år med exempelvis spannmål för att sedan bli en viss mängd kött. Sedan finns det såklart frigående kor som betar på naturliga åkrar och då blir koldioxidavtrycket klart mindre.

2. Vad är de mest effektiva åtgärderna för att minska köttkonsumtionen och/eller göra dess produktion mer hållbar?

Teknikutveckling är underskattat när det gäller förbättringar. I Sverige har våra åkrar de senaste årtiondena blivit mer produktiva, i vissa grödor får vi ut 2–3 gånger mer per hektar och år – samtidigt som gödningen och användandet av bekämpningsmedel går ner. Vi kan alltså äta mer kött utan att släppa ut mer, eller så äter vi lika mycket och utsläppen går ner. (Vi kommer släppa en rapport om ”Mer för mindre” inom några veckor).

 Om vi vill få ner konsumtionen snabbt så är en skatt det effektivaste sättet, kanske itne ett sätt jag föredrar men det skulle fungera. Men tror att det skulle slå fel i många fall, tänk exempelvis frigående kor som betar i största allmänhet skulle få samma köttskatt mest troligt som de som är uppfödda i mer fabriksliknande former. Därför tror jag att det vore bäst att arbeta med det som kommer i frågan nedan:

3. Hur kan jordbrukssubventionerna, t ex CAP i EU, förändras för att minska köttkonsumtionen?

Problemet med subventioner för att odla vissa grödor, och ibland till och med köpa upp överskottsproduktion är att fodret till djuren blir betydligt billigare. Om fodret blir billigare blir även köttet billigare vilket gör att vi konsumerar mer av det.

Enkelt uttryckt kan man säga att alla subventioner gör att vi äter mer kött, skulle subventioner tas bort skulle vi äta mindre. Detta skulle inte behöva ha så stor påverkan på våran egen matbudget. Vi skulle förmodligen välja bort en del kött och köpa mer vegetariskt som är väldigt mycket billigare per kalori. Om exempelvis havregryn skulle gå upp med en krona per kilo så skulle det inte påverka vår frukostkostnad speciellt mycket, men om vi antar att kossor äter havregryn (de kanske äter något annat men använder liknelsen för att göra det förståeligt) och det går åt 100 kg havregryn för att ge oss en ordentlig stek så kommer såklart köttpriset gå upp. Vi ska även komma ihåg att pengarna för subventioner kommer från oss konsumenter från första början så om inte pengarna tas ifrån oss skulle vi rimligen ha lite större köpkraft...

---

[1] http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/miljoklimat/begransadklimatpaverkan/kottochklimat.4.32b12c7f12940112a7c800011009.html

[2] https://ec.europa.eu/clima/policies/transport/aviation_en

[3] https://www.sustainability-times.com/green-consumerism/time-to-turn-our-backs-on-dairy-products/