söndag 3 september 2017

Mänskliga stackmoln

När de första böckerna började dyka upp I den tyska staden Augsburg 1470 revolterade träkarvarna för att de var oroliga för att deras jobb i bokbranschen skulle försvinna. De var så upprörda att de rent litterärt stoppade pressarna. Deras oro var obefogad, det växande antalet böcker gjorde att fler böcker än någonsin behövde illustreras med deras tryckerikonst.

Rädslan för teknisk förändring som driver bort jobb har periodiskt kommit från ända sedan dess. Den senaste ångestattacken på arbetsmarknaden rör artificiell intelligens (AI). Precis som den tidigare dissruptiva teknologin boktryckarkonsten så skapar AI nya jobb. Något som kanske är lite konterintuitivt är att den AI drivna digitala servicen on-line driver fram nya servicejobb för människor också. Företagen kan ge bättre service till ett lägre pris. AI´n kan ta han om mycket och kapa tiden en riktig människa behöver hantera kunden. Service som tidigare inte gavs kan nu ges.    
Enligt Världsbanken finns nu 5 miljoner jobb där människor tar sysslor från websidor som exempelvis freelancer.com och UpWork. Jobben som finns där är allt från att designa websidor till att skapa logotyper eller skapa juridiska dokument. Lönerna är inte fantastiska, några dollar i timmen men det är sysselsättning. 

Ett annat exempel på en sida där man kan utföra mikro-arbete är sidor som Mechanical turk, drivet av Amazon. På 1700-talet byggde en uppfinnare en av honom kallad mekanisk schackdator som vann schackpartier över hela Europa där den visades upp till stor förundran. Maskinen, som kallades för Turken, och var populär. Den var dock en bluff den var en låda med en människa i.
Numera används begreppet Mechanical Turk ibland för att beskriva en tjänst där en människa gör ett arbete som är svårt för datorer, i nuläget. Datorns intelligens gör fel, helt enkelt. På engelska är uttrycket human intelligence task. Vissa tjänster är svåra att automatisera felfritt, idén är att lägga ut en funktion som är svår att automatisera. Resultatet ska vara en bearbetningsbar informationsmängd som vi själva inte tycker är värt att lägga vår egna dyrbara tid på. I regel handlar det om databasarbete. Ett exempel är att sortera bilder - anta till exempel vi ska kategorisera bilder baserat på vad de föreställer, eller behöver skriva en kort beskrivning. I dag kan mjukvara göra uppgiften på ett en okej sätt och göra bra gissning, men en människa är överlägset bättre.  Amazon har nu uppskattningsvis 500,000 sådana turkar. 

Kontrollpersonal. Fler och fler företag med verksamheten riktad mot webben ser ett behov av att anställa folk för att manuellt kontrollera och följa upp lagar och kvalitetsaspekter. Google som äger Youtube har 10.000 anställda som bland annat kollar upp klagomål på videos som läggs upp (och utför andra saker). Antalet är också troligt att gå på för lagar är påväg eller finns redan gällande vad företagen har för ansvar för material som läggs upp på deras sidor.

En ny lag i Tyskland kommer kräva att sociala medier tar bort allt material som är olagligt i landet. Ett exempel är förnekande av förintelsen. Klarar företagen inte ta av det inom 24 timmar så kan de förvänta sig stora böter. För att klara av att hantera den stora mängden som rapporteras på exempelvis Facebook kommer stora kontorsparker behövas. AI skulle kunna sortera men människor måste ta slutgiltiga beslut. Dessa tjänster måste även vara på rätt språk, kontexter i språk kan vara för fina för att outsourca. Facebook gick nyligen ut med att de ska öka antalet mdoeratorer från 4500 till 7500.
Mer imorgon

onsdag 16 augusti 2017

Vinnaren tar allt



The winner takes it all
The loser standing small
-          ABBA

Vi är generellt rätt förlåtande med inkomstskillnader. Om alla i en ekonomi var garanterade en lika stor inkomst skulle väldigt få investera tid på att arbeta hårt eller vidareutbilda sig. Valet står därmed mellan ekonomisk förbättring eller som bäst stagnation.

På senare år har dock våran villighet att överlåta helt åt marknadskrafterna att sätta löner och belöna insatser prövats hårt då dels företagsledares löner dragit iväg men även 19 åriga apputvecklare. Att fotbollslaget Manchester citys försvarslinjes lönekuvert har kostat mer än landet Bosniens försvar har vi inte reagerat nämnvärt på ännu.  

Lönerna för de som tjänar bäst har växt explosionsartat medans vissa yrkesgrupper har stått och stampat. Det klassiska perspektivet på löneskillnader fungerar inte för att förklara löneskillnader. I detta har man antagit att lönen är en funktion av exempelvis ålder, utbildningsnivå, år på arbetsmarknaden etc. 

Rabo Karabekian är hjälten i Kurt Voonegut´s novel Blue Beard, hjälten är en relativt okänd målare som håller på med den expressionistiska stilen. I boken inser Rabo att an och alla andra med halvhygglig talang inte längre har nått värde i och med tryckpressen och radion. Någon med måttlig talang hade för 1000 år sedan varit byns hjälte men nu måste denna ge upp och söka ett nytt arbete. Massmedia gör att denna måste konkurrera med de som är bäst i världen. Hela planeten kan sitta oh vara nöjd med endast ett dussin artister att lyssna på. När musik kan spelas in så är världens bästa sopran på alla platser, under alla tidpunkter på dygnet, samtidigt. 

På samma sätt är det i idrottsvärlden. Även om tusentals spelare går matcher varje år på en professionell nivå så går nästan alla reklampengar till de tio i toppen. Den som är top 50 kommer sällan få ett par skor uppkallade efter sig eller sälja rackets med autografer på. I en Zlatan economics ekonomi är det väldigt få vinnare. Exempelvis, för att producera en storfilm krävs det tusentals personer som arbetar med den. Skillnaden mellan platt fall och ekonomisk framgång ligger dock oftast i händerna på ett 10-tal personer. Regigören, huvudrollsinnehavaren och kanske några till. Inom nöjesvärlden och sport har vinnaren-tar-allt ekonomin länge funnits men den sprider sig också mot den vanliga företagsekonomin. När det gäller vanliga produkter i en mataffär finns det begränsat med utrymme. De flingor som får den bästa platsen kommer sälja betydligt mer än den som får den sämsta nere i hörnet vid golvet. Oavsett om skillnaden på dem är liten kommer placeringen få stora säljkonsekvenser. 

När enbart en marginell skillnad i kvalitén avgör vilken produkt som kommer uppskattas av konsumenterna blir det exponentiellt viktigare att anställa de bästa i branschen. Detta skapar en ny klass av ”okända kändisar” anställda som företag konkurrerar stenhårt om för att de sägs vara bäst i branschen, på antingen design eller reklam. Deras närvar kan innebära skillnaden mellan att vara bäst och näst bäst. Även om vi vanliga konsumenter inte vet om det så är dessa anställda superstjärnor inom sina begränsade områden.