Trafiken och utsläppen

Under 2000 talet har vi haft fallande utsläpp, men det är under 2010-talet som majoriteten av utsläppen skedde. Utsläppen från nya bilar som adderas till fordonsflottan har fortsatt gå ner. Nya personbilar släppte under 2019 ut 120 g/km jämfört med 123 g/km under 2018.

Under 2019 minskade utsläppen två procent som ett resultat av ökad inblandning av biodrivmedel och energieffektivisering. Utsläppen från vägtrafiken minskade med 260 000 ton två tredjedelar förklaras av ökad andel biodrivmedel och en tredjedel av effektivare fordon. Biodrivmedelinblandning reducerade växthusgasutsläppen med ca 190 000 ton. Jämfört med år 2018 var trafiken i stort sett oförändrad.  

Utsläppen från transportsektorn minskade totalt med 22 procent för åren 2010 – 2019. Utsläppen från nya bilar gick från 153 g/km till 120 g/km. Personbilarnas utsläpp minskade med 16 procent sedan 2010 när trafiken ökade med 9 procent. Utsläppen från tunga lastbilars minskade med 31 procent samtidigt som trafiken ökat med 7 procent.

Under 2010-talet följde personbilstrafiken befolkningsutvecklingen. Per capita är trafiken ungefär densamma som 2010 då befolkningen ökade med 9 procent. Sedan 2010 har den totala personbilstrafiken ökat med 9 procent och den tunga lastbilstrafiken med 7 procent.

Fordon som lämnar flottan (skrotas) bidrar också till en minskning av utsläppen. Koldioxidutsläppen från personbilsflottan som helhet (gamla och nya) sjönk från 149 g/km (6,0 l/100km) 2018 till 146 g/km (5,9 l/100km) 2019. Den genomsnittliga livslängden på personbilar i Sverige är ca 17 år vilket motsvarar att en bil av 2003 års modell fortfarande rullar ute på gatorna. Bilar av 2003 års modell släpper i genomsnitt ut 198 g/km. Dagens nybilar släpper ut 39 procent mindre per kilometer.

 

 

Trafikverket, 2020. PM Trafikverket: Biodrivmedel och energieffektiva fordon minskade utsläppen 2019 - men takten behöver öka för att nå 2030-målet. https://www.trafikverket.se/contentassets/ec275e93ccf0441b83d8088ff781b72a/pm-vagtrafikens-utslapp-200224.pdf

Kommentar på LUFs: Grön skatteväxling på riktigt (Viktor Karlsson).

Jag fick en rapport (Grön skatteväxling på riktigt) från Liberala ungdomsförbundet skickad till mig på kontoret vilket är kul och uppskattat. Läste igenom den och har här några kommentarer:

För det första är det kul att någon skriver en rapport och visar siffror på skattehöjningar och sänkningar, det blir mycket mer substantiellt än om man lägger fram en fluffig vision.

Det finns klart ett stort utrymme att förändra miljöpolitiken. LUF:s rapportförfattare föreslår en grön skatteväxling på 32.2 miljarder kronor varav runt 25 miljarder är en skattesänkning på arbete samt ett incitamentsystem för att promota negativa utsläpp.

Principen de utgår ifrån är att den som släpper ut något (ex koldioxid) som skadar någon annan bör betala för det. Inför man en kostnad på något så minskar incitamenten att göra det samt finna kreativa sätt att göra samma sak men utan utsläpp av det skadliga. Så långt allt väl och ytterst rimligt.

Meningen med deras förslag (i det här fallet) är att varken höja eller sänka skattetrycket och de inser att bra utformade miljöskatter krymper med tiden skattebasen man tar från, vilket torde vara positivt och att hitta en ny skattebas eller minska statens utgifter torde vara en senare fråga, om än inte vacker. Dock har utsläppen gått så långt att det är ett mindre problem att skattesystemet inte är så snyggt.[1]

Intäktssidan:

32.2 miljarder ska in, här finns både höjda och nya skatter samt reducerade nedsättningar (tolkar jag det som) av skatter på ex utsläpp.

·         Köttskatt (4.88 miljarder)

Det som har dykt upp i media är något som kallats för en köttskatt men som jag nog skulle kalla en metanskatt.[2] Rapportförfattaren noterar att Sverige inte har en metanskatt och att betande djur släpper ut rätt mycket metan. Det skulle gå att argumentera att metangasen som växthusgas är ett mindre problem då den lämnar atmosfären ganska snabbt jämför med andra gaser (runt 8 år) men då växthuseffekten är på marginalen så är ett minskat inflöde i stocken viktigt. Jag tänker såhär, om jag skulle bygga en maskin som på något sätt producerade värde som jag placerade på en åker som släppte ut växthusgaser är det rimligt att jag betalar för mig, även om det är en söt ko. Då en generell metanskatt kan vara svår att administrera då man måste veta antalet djur så kanske en generell skatt på kött motsvarande kostnaden för utsläppen, inte perfekt men en fungerande lösning. I rapporten finns det beräkningar på hur de 4.88 miljarderna tas in.

·         Ta bort energiskattebefrielse för inrikesflyget (1.1 miljarder)

Utsläppen från inrikesflyget har gått från 687 000 ton koldioxidekvivalenter år 1990 till 531 000 år 2018, en nedgång på ungefär 13 procent. Nedgångarna har varit störst i samband med ekonomiska kriser. Här har vi haft samma antal resor men minskande utsläpp. Jag kan hålla med om att inrikesflyget ska bära sina miljökostnader men skulle hellre sett att de riktat in sig på utrikesflyget som ökat med 350% under samma period. Inrikesflyget tappar betydelse när andra kommunikationer förbättras. Det som talar för att en ökad kostnad för bränslen (just nu svårigheter med internationella avtal) är att det driver på utveckling av elflygplan.

Figur 17 Utsläpp inrikesflyg, tusen ton koldioxidekvivalenter. Källa: Naturvårdsverket.

I övrigt så ta absolut bort subventioner till mindre flygplatser.

·         Gröna subventioner (5.66 miljarder).

Det är rimligt att ta bort de dryga 0.86 miljarderna som går till bland annat solutbyggnad. Tekniken utvecklas snabbt runt 10 % prisnedgång per år vilket gör att en snabb utbyggnad idag inte är optimalt, teknologin börjar närma sig marknadsmässighet också så här skulle pengarna kunna användas till något nyttigare. Jag är inte emot alla delar av tekniksubventioner samt klimatklivet men det finns en dl att skära i som rapportförfattaren noterar.

Bilar (klimatbonus 1,76 miljarder + förmån för miljöanpassning 1.16 miljarder + avskaffa reseavdrag 6.11 miljarder + subventioner förmånsbilar 2.1 miljarder = 11.13 miljarder

11.13 miljarder är en rätt stor budgetpost för att styra beteendet på bilmarknaden (finns säkert en del till poster). Om staten lägger 11 miljarder på bilar och bilåkande som här så ska vi inte vara förvånade av att vi åker en hel del bil mer än vad som skulle ske än om staten lade pengarna på något annat.

·         Sänkt skatt på arbete (25.75 miljarder).

En del av denna reform skulle vara självfinansierad vilket är nice, hur stor del vet jag inte. LUF hade också gjort gott i att skriva ut hur mycket mer i plånboken en vanlig skattebetalare hade fått pga. av deras förslag om de vill sälja in det. En annan hygglig stor effekt är att en del som nu är arbetslösa inte skulle vara det efter en skattesänkning som denna.  

 

Slutsats:

Överlag gillar jag ambitionen och skulle säga att denna reform är både bra och nödvändig. Finns en del detaljer att anmärka på men inget större.

 

 

 

---

[1] Grafström, J., Hvalgren, N., & Korpi, M. (2018). Förutsättningar för storskaligt infångande av koldioxid.  https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1241574/FULLTEXT01.pdf

[2] Luf-kravet: Inför köttskatt i Sverige  https://www.expressen.se/nyheter/luf-kravet-infor-kottskatt-i-sverige/

Unionens rapport "Ny teknik,automatisering och coronakris – så förändras tjänstemännens arbetsmarknad"

Kommentarer efter att ha läst Unionens rapport "Ny teknik,automatisering och coronakris – så förändras tjänstemännens arbetsmarknad"

1. De säger att arbetsuppgifter inte jobb kommer försvinna. Ett av de stora misstagen som ex Frey och Osborn kommunicerade med sin 49% jobb bort rapport var att bara för att en arbetsuppgift försvinner betyder det inte att e
   tt jobb försvinner då vissa jobb innehåller moment som måste göras och i nuläget inte kan rationaliseras bort. Exempelvis kan lönen nog betalas ut automatiskt men om en ny person anställs kan dessa uppgifter behöva sättas in i systemet.
2. 
   
3. 8-12 % är inte så mycket över 5 år. Dels är turn-over betydligt högre naturligt. Men viktigast är att om ex 2% av arbetsuppgifterna försvinner per år kommer vi nog kunna fylla dem med annat (onödigt eller inte). Kan mycket väl vara att vi gör onödiga saker idag och inte tar in nya viktigare arbetsuppgifter. Tänk ex att om någon del av dina sociala medier kunde automatiseras så skulle du nog kunna fylla din tid med något annat.
4. 
   
5. De säger att kvinnor har sociala oh organisatoriska kompetenser, får ta deras ord för det men skulle kanske uppmuntra bredare kompetensuppbyggnad. Ex så arbetar vår controller med sociala medier och har börjat klippa och producera mina Ratio dialoger.
6. 
   
7. Trygghetsorganisationerna är intressanta. Tror själv de är underskattade och förmodligen rätt billiga, speciellt i bra tider. Om de ska ge yrkesvägledning innan arbetslöshet vet jag inte men det skulle kunna fungera för en uppmjukning av LAS. Dvs vingarnas trygghet istället för LAS-lagarnas.
8. 
   
9. Dock, inom vissa brancher verkar det vara rätt många uppgifter som försvinner, men jag tror det är ställen om släpar den allmänna utvecklingen och är företag som skulle må bra av att slimmas.
10. 
    
11. De med eftergymnasial utbildning har <5 % automatiserbarhet. Hela problemet verkar ligga hos de ej gymnasieutbildade så det ligger nog i linje med vad man sett tidigare i Sverige/världen.
12. 
    
13. Håller inte med om att kvinnliga tjänstemän betyder byta bana men de behöver absolut kompetensutveckla ex. fylla en ny roll på ett företag, kanske en mindre kommunikationsroll.
14. 
    
15. Möjligen underskattas svårigheterna av att byta yrke då det exempelvis finns licenser för exempelvis lärare så även om skillsen matchar går det inte att byta utan en flerårig utbildning.

De klassiska bankjobben försvinner men andra tillkommer

I dagarna kom nyheten att Handelsbanken stänger 180 av sina 380 kontor i Sverige. På den personliga nivån är det en tragedi för många men på systemnivån är det inte oväntat och den teknologidriven strukturomvandling av ekonomin fortgår. Dessa bankjobb försvinner men det finns ingen anledning att tro att det totala antalet jobb blir färre, de blir bara annorlunda. Den som vill vara kvar på arbetsmarknaden måste själv ta ett ansvar för att framtidssäkra sig.

När jag kontrollerar närvaro på mina nationalekonomikurser brukar jag ibland ställa en fråga till studenterna för att bryta isen. Ibland frågar jag var de ser sig själva om fem år. Studenterna är ekonomer, och många svarar att de kan tänka sig att jobba på bank. Ett bra jobb. Tryggt. Bra förmåner. Mitt råd till dem är – glöm det.

Utvecklingen på 2000-talet har gått i en svindlande takt. Exempelvis, år 1997 hade Swedbank nästan 1 000 kontor. År 2016 fanns bara 248 svenska kontor kvar och 2019 hade antalet minskat till 173. 

På mindre orterna kommer bankkontoren sannolikt att försvinna, och göra det i en hygglig takt. Vad som sker i banksektorn när det kommer till jobben kan dock ge oss en tankeställare. I denna orkan av kontorsnedläggningar – borde inte antalet bankanställda minska? Den som tar en titt på Bankföreningens årsrapporter från de senaste 20 åren kommer dock att upptäcka att antalet bankanställda är mer eller mindre oförändrat.  Med tanke på hur branschen har förändrats kan vi gissa att många bankanställda helt enkelt har andra arbetsuppgifter i dag än de hade vid millennieskiftet. 

Nedskärningarna speglar kundernas ändrade beteende. I dag är många av oss både vana och bekväma med att sköta våra bankärenden själva med hjälp av mobiltelefonen eller datorn hemma, och vill helst undvika att ödsla tid på att köa på något bankkontor. För varför skulle vi? Att köpa och sälja aktier och fonder är numera lätt och billigt jämfört med för tio år sedan.

Det finns tre lärdomar att dra

1.       Utvecklas eller avvecklas.

2.       Jobben blir inte färre men snarare blir de sådana vi inte kunde drömma om för tio år sedan.

3.       Fler sektorer kommer följa efter.

För 24 år sedan fanns knappt internet i svenska hem. För 12 år sedan var smartphones ovanliga. Om tolv år från idag kommer mest troligt en ny stor innovation ha kastat om världen som vi känner den.  Så länge den som arbetar håller sin kompetens relevant är arbetsmarknaden en bra plats att vara på.

Jonas Grafström. Doktor i Nationalekonomi på Ratio – Näringslivets forskningsinstitut och författare av Moderna tider 4.0: Från kugge i maskineriet till vinnare bland algoritmer.

Utbildning som ger kompetens?

 

Låt oss börja med att försöka definiera kompetens. Bara för att man har en examen eller licens är det inte säkert att man är kompetent att utföra ett jobb. Exempelvis så är jag en disputerad nationalekonom men på de flesta avdelningarna på Riksbanken skulle jag skapa rätt kaos om jag fick beslutanderätt och ingen sa åt mig.

Kompetens bör förstås som balans mellan teoretisk kunskap, praktisk kunskap och omdömeskunskap. En av ”kunskaperna” räcker inte, dessa kunskapsformer förstärker varandra. Problemet från ett policyperspektiv är att en typ av åtgärd förmodligen inte kommer fungera utan vi bör förvänta oss att olika former av lärande kommer krävas för att en person ska bli kompetent.

Det räcker således inte med teoretisk utbildning, utan det krävs även praktisk erfarenhet och kritisk reflektion över gjorda erfarenheter för att bli kompetent i de flesta sammanhang. Kompetensen är inte statisk vilket innebär att det vi lär ut idag kan vara irrelevant om tio år eller ännu snabbare. Vi måste kontinuerligt utvecklas och anpassas den kompetenshöjande åtgärden till nya förutsättningar och behov.

	Vetenskaplig kunskap	Praktisk kunskap	Omdömeskunskap
Typ av kunskap	Bevisbar och generaliserbar teori och empiri, påståendekunskap, know-what.	Tekniska färdigheter, hantverkskunnande, yrkeskunskaper, färdighetskunskap, delvis tyst kunskap, know-how.	Praktisk klokskap, gott omdöme, bildning, delvis tyst kunskap.
Lärandeform	Teoretisk utbildning i formella utbildnings-situationer.	Praktik, situerat lärande, handledning, reflektion över erfarenheter.	Praktisk erfarenhet, situerat lärande, kritisk reflektion över det egna handlandet.

Utbildningssystemet är främst duktig på att leverera teoretisk kunskap samt lära ut hur man lär sig. I ärlighetens namn är utbildningssystemet kanske inte ens bra på att leverera teoretisk kunskap. De flesta påbörjar gymnasiet efter högstadiet (i alla fall år 2015 då jag har siffor) runt 98 procent. Andelen som tar sig igenom gymnasiet är dock betydligt mindre. Andelen elever som uppnår gymnasieexamen inom fyra år är 69 procent, andelen som uppnår examen inom tre år är 65 procent.[1]

Detta var före migrationsvågen 2015, så vi bör räkna med att andelen är ännu lägre, har dock inga siffror. Dock, rörelsen är mot att Sverige har en ”high-school-drop-out-rate” på 50%, vilket är obra.. [2] Av de som inte tar sig igenom gymnasiet bör vi anta att de inte kommer ta sig igenom högre utbildning i någon större utsträckning senare i livet och då kan det finnas 100 000 lediga jobb men på deras dörr till arbetsmarknaden står det: överge allt hopp.

1.1 Många jobb och många arbetslösa - Matchning

Trots att arbetslösheten är hög och förväntas stiga kan det samtidigt vara brist på olika typer av arbetskraft i landet. Världsbanken studerade det svenska företagsklimatet år 2014 och företrädare för 600 svenska företag uppgav att bristen på tillräckligt utbildad arbetskraft var det klart största tillväxthindret.[3] Intressant är att de största rekryteringsproblemen fanns inom metall- och verkstadsindustrin. Rekryteringsproblemen gällde hade främst yrkeskunnig arbetskraft och bristen bestod i mjukare färdigheter som god arbetsmoral och social kompetens var betydande.

I Svenskt Näringslivs rekryteringsundersökning 2015 uppgav 59 procent av de svenska företagen att de hade svårt att rekrytera personal.[4] Andelen har stigit jämfört med tidigare undersökningar. År 2018 hade kompetensbristen ökat då sju av tio företag som försökt att rekrytera angav att det varit svårt att hitta medarbetare med rätt kompetens. Bristen var störst hos företagen inom IT- och telekomsektorn som svarade att en planerad expansion hade hindrats på grund av rekryteringsproblem.

Enligt en undersökning från Manpower (2014)[5] hade vart tredje svenskt företag med fler än tio anställda svårt att rekrytera personal med rätt kompetens och i Hays Global Skills Index (2015) som omfattade 31 länder hade Sverige den näst största bristen på arbetskraft med hög kompetens.[6]

Kompetensbrist och matchningsproblem kan inte lösas med att mer resurser tillförs utbildningssystemet. Vidare är bara 25 % av de anställda i det privata näringslivet högskoleutbildade.[7] Om vi vill att utbildningssystemet ska leverera möjligheter till jobb måste relevansen för näringslivet öka. 

Figur 1 Relationen mellan antalet arbetslösa och antalet lediga jobb 1980-2016

Matchningen i Sverige har också försämrats över tid se figur 1 ovan som visar Beveridgekurvan.[8] Beveridgekurvan visar sambandet mellan vakanser och arbetslöshet. Om arbetslösheten är låg och vakanserna få indikerar det på god matchning mellan arbetstillfällen och arbetssökande. När både vakanser och arbetslöshet ökar samtidigt skiftar Beveridgekurvan utåt vilket tyder på att matchningen försämras. Tidigare kunde informationsproblem på arbetsmarknaden vara en orsak till att jobb inte fylldes, ex om den arbetssökande inte visste at jobbet fanns. Idag torde information vara tämligen gratis och tillgänglig i mobilen så något annat driver försämringen av matchningen. Det innebär att det finns fler lediga jobb men ingen som kan ta dem. Ex år 2016 närmade det sig två procent lediga jobb fast arbetslösheten var över sju procent.

Dock är jag inte säker på att vi har kompetensbrist, snarare kanske kompetensen sitter fast på fel ställen. En intressant graf jag gillar är:

Figur 2 andel matchade[9]

Grafen visar att matchningen har blivit sämre över tid i Sverige och att allt fler är överkvalificerade för sina jobb. Det kan vara en fråga om utbildningsinflation på grund av att man måste signalera kunskap. Om fler människor uppnår en viss kvalifikation såsom en universitetsexamen, berättar sorteringsmekanismen, examen, mindre för arbetsgivare, vilket leder till examensinflation eftersom människor behöver ytterligare kvalifikationer för att sticka ut. Till exempel vissa jobb som tidigare krävde en kandidatutbildning, men som nu behöver en mastersutbildning. I de kandidatutbildades kungarike är den masterutbildade kung.

Utbildningssignalering innebär alltså att det ofta är rationellt för individer att utbilda sig mer än vad som är samhällsekonomiskt. Tänk dig en konsert. Om några få i publiken ställer sig upp kommer dessa tillfälligt att se scenen bättre. Om personen framför en står upp den bakom stå upp för att inte skymmas. Slutresultatet blir att alla är mindre bekväma och ingen ser bättre. När alla omkring en utbildar sig innebär det en allt större kostnad för individen att hålla sig jämsides.

1.2 Varför är kompetensbrist ett problem?

En individ som saknar kompetens för utmaningarna på dagens arbetsmarknad eller förmåga att lära nytt kommer med tiden få problem med försörjning, hälsa och välbefinnande.

Förändring blir ett hot istället för en möjlighet, en ständigt utvecklad kompentens är individens vingar av trygghet. Hot, inre och yttre, driver populism och det finns inga enkla lösningar för förändringarna på arbetsmarknaden. Reformer som syftar till att mildra konsekvenserna av en förändrad arbetsmarknad (till exempel öka sysselsättning och löner) kan inte tillfredsställa de populistiska kraven vare sig i Europa eller USA. Vidare, de två yrkesgrupper som mest sannolikt röstade på populistiska partier i Västeuropa på 1990-talet hade ganska olika åsikter om politikens ekonomiska dimension: traditionella industriarbetare som var för omfattande statligt ingripande och småföretagare som motsatte sig statligt ingripande.[10]

På en högre nivå finns ytterligare problem. Samhällets innovationsförmåga, jobbskapande och välståndsutveckling rör sig naturligt långsammare om kompetens saknas. Statsfinansiellt går det inte heller bra då finansiering av socialförsäkringar och pensioner, försämras vid brist på kompetens. Näringslivets innovationsförmåga och konkurrenskraft minskar och ett inkluderande samhälle omöjliggörs.

Felmatchade anställda kan också leda till sämre produktivitet då man kanske inte leverera som förväntat. Kostnader ökar också för vidareutbildning eller extra handledning om arbetsgivaren måste betala utbildning för att göra den felmatchade matchad. Felmatchning är problematiskt för individen. För lite kompetens leder till oro för att behålla jobbet och för mycket till ett tråkigt arbete som de kommer försöka lämna om tillfälle ges.

Ett medskick är att om vi försöker ändra något kommer vi stöta på problem med tidslaggar. En tidslagg innebär att det man tar beslut om idag inte implementeras omedelbart. Ett trögrörligt system i en snabbt förändrande tid är en dålig kombination. Anta att en ”chock” uppstår på arbetsmarknaden som gör att någras kunskap blir överflödig och de blir arbetslösa:

2020	2022			2024		2026		2027
Upptäcka chock	Utbildningspolicyåtgärd klubbas			Utbildningssystemet kan svara upp		Färdigutbildad		Till arbetsmarknadens förfogande
7 år totalt, smartphone har funnits runt 14 år
		Chock?	Chock?		Chock?		Chock?

Dels tar det enorm tid att få igenom åtgärd och sedan en person. Sedan är det inte säkert att det jobb man utbildar för är där när den som utbildats kommer ut ur systemet.

---

[1] SOU (2016:77). En gymnasieutbildning för alla – åtgärder för att alla unga ska påbörja och fullfölja en gymnasieutbildning. Betänkande av Gymnasieutredningen. Stockholm.

[2] SKL (2016). Gymnasieskola 2016 – Tema nyanlända elever. Öppna jämförelser.

[3] Världsbanken (2014). Sweden’s business climate a microeconomic assessment. Washington DC: Worldbank

[4] Svenskt Näringsliv (2016). Rekrytering – när teknikutveckling och digitalisering förändrar jobben. Rekryteringsenkäten 2016.

[5] Manpower Group (2014). Manpower Group talent shortage survey 2014.  Milwaukee.

[6] Hays Global Skills Index (2015). Labour markets in a world of continuous change

[7] Eklund, J E, Karlsson, P & Pettersson, L (2014). Högre utbildning och konkurrenskraft – Hur påverkar högre utbildning företags och regioners tillväxt? Rapport nr 9. (ingår i Kompetensförsörjning för ett konkurrenskraftigt näringsliv, JIBS Research Report Series No. 2014–1).

[8] https://en.wikipedia.org/wiki/Beveridge_curve

[9] Le Grand, C, Szulkin, R, Tibajev, A & Tåhlin, M (2013). Vid arbetslivets gränser. Sysselsättning, matchning, barriärer 1974-2010. Underlagsrapport 12 till den parlamentariska Socialförsäkringsutredningen.

[10] Grafström, J. (2017). Technological Change and Wage Polarization: The IlliberalPopulist Response. In Mont Pelerin Society-Special meeting, The Populist Threat to the Free Society and the Reconstruction of the Liberal Project, Stockholm, and the Reconstruction of the Liberal Project Stockholm, November 2–5 2017.