”varför kvinnor är mer intresserade av miljö/klimatfrågor”

En vän frågade mig varför kvinnor bryr sig mer om miljö än män, jag bad om en timme för att tänka över det och här är mina tankar. Skulle nog behövt 20 timmar så bättre idéer mottages tacksamt.

Egentligen inte mitt ämne men väldigt intressant att fundera över så ska göra ett försök. En del av de uppslag jag har är uppenbart dumma så du får ha överseende med det och bedöma efter eget huvud.

Om påståendet håller kan vi anta att miljöintresse är en funktion av ett gäng variabler:

Klimatintresse = f(politisk åsikt, syn på risk, utbildning, kvinna/man, förstärkta budskap, Tro på vetenskap/företag etc)

Jag antar vidare att vi funderar på unga kvinnor dvs under 50. Finns ett forskningsprojekt på Uppsala[1] som kollar på deltagandet i demonstrationerna som var förra året, verkar komma fram till att det är kvinnor <20 samt att de som demonstrerar är mer åt vänsterhållet (i vanliga fall är det så med demonstranter).[2]

Figur 1 Climate Note · Nov 20, 2018. Gender Differences in Public Understanding of Climate Change. By Matthew Ballew, Jennifer Marlon, Anthony Leiserowitz and Edward Maibach  https://climatecommunication.yale.edu/publications/gender-differences-in-public-understanding-of-climate-change/

Att det finns skillnader verkar inte ifrågasatt.[3] Sen verkar det finnas rätt många möjliga förklaringsvariabler:

“Scholars have proposed several explanations for this gender gap, including differences in gender socialization and resulting value systems (e.g., altruism, compassion), perceptions of general risk and vulnerability, and feminist beliefs including commitment to egalitarian values of fairness and social justice. Some researchers[4] also note that some of the strongest gender differences are found in concern about specific environmental problems, particularly local problems that pose health risks.” [5]

Risk: Den första tanken jag har är att det är en skillnad på hur kvinnor och män ser på risk. Tror inte det är kontroversiellt att säga att kvinnor är mer risk avert än män[6]. Tänk exempelvis på hur kvinnor inverterar på börsen (bättre och förlorar mindre pengar). Dock verkar både kvinnor och män tro på klimatförändringar i samma utsträckning

Utbildning: Betygsgapet växer mellan pojkar och flickor. 12 % när de går ut 9:an.[7] Samt 60–40 kvinnor på universiteten.[8] Det verkar som att utbildningsnivå korrelerar med hur mycket man bryr sig om klimatfrågan.[9] Dock verkar det som att det för demokrater i USA är så att utbildning gör att man bryr sig mer om/tror på klimatförändringar medans ihop Republikanerna går tankarna åt andra hållet. Dvs om utbildningen går upp så går klimatoron ner.

Generellt gällande utbildning finner det inte kontroversiellt men om det är för att man har råd/tid att bry sig/engagera sig eller om medvetenhet gör att man ser saker vet jag inte.

Inspiration: Dvs fler kvinnor är engagerade så därför blir fler kvinnor engagerade (inser att det är ett cirkelresonemang men inte oanvändbart). Anta att miljöfältet är relativt nytt och av politiken obefolkat (jämför med försvar). Min bild är att yngre kvinnor är på uppgång i politiken. Om jag skulle anlägga en krass ekonomisk analys så skulle jag säga att ett företag vill in på en växande marknad med liten konkurrens om målet är att vinstmaximera, och istället för pengar antar jag att det i politiken är inflytande som är valutan.  

Jag gillar denna story: “A famous apocryphal story is that Sutton was asked by reporter Mitch Ohnstad why he robbed banks. According to Ohnstad, he replied, "Because that's where the money is".

Förstärkta budskap: Läste en intressant artikel om att kvinnor tar ett större ansvar för inköp i familj/förhållande. Om vi antar att de bryr sig mer om mer om frågan så är det även rimligt att företagen lägger resurser på att kommunicera med dem om miljövänliga produkter vilket borde ge en självförstärkande effekt.[10]  (se fotnoten, artikeln går igenom ett gäng förklaringar och länkar forskning).

Tro på vetenskap/företag:[11] Det verkar som män har ett större förtroende för att företag/forskning kan lösa problemet. ” Men are associated with business-science climate change frames and women with the ethical-justice climate change frames and this guides gender difference in the use of the frames.” – Utifrån det skulle jag anta att en man borde vara betydligt lugnare då man antar att något som ex marknaden kan lösa det.

---

[1] https://www.statsvet.uu.se/forskning/skolstrejk-for-klimatet--/

[2] https://www.fplus.se/professor-har-ar-de-nya-klimatdemonstranterna/a/4qvn1E

[3] Finns också endel skrivet om frågan som visar att det finns skillnad ” Pearson, A. R., Ballew, M. T., Naiman, S., & Schuldt, J. P. (2017). Race, class, gender and climate change communication. In Oxford research encyclopedia of climate science.”

[4] Xiao, C., & McCright, A. M. (2012). Explaining gender differences in concern about environmental problems in the United States. Society & Natural Resources, 25(11), 1067-1084.

[5] Bra sammanfattande artikel: https://climatecommunication.yale.edu/publications/gender-differences-in-public-understanding-of-climate-change/

[6] Jianakoplos, N. A., & Bernasek, A. (1998). Are women more risk averse?. Economic inquiry, 36(4), 620-630.

[7] Hittade inte orginalrapporten från dagens samhälle dock: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/varmland/stort-betygsgap-mellan-pojkar-och-flickor

[8] https://www.iva.se/publicerat/dn-debatt-trots-starkt-teknikintresse-blir-kvinnor-inte-ingenjorer/

[9] Hamilton, L. C. (2011). Education, politics and opinions about climate change evidence for interaction effects. Climatic Change, 104(2), 231-242.

[10] https://www.theguardian.com/environment/2020/feb/06/eco-gender-gap-why-saving-planet-seen-womens-work samt https://medium.com/@tabitha.whiting/why-women-care-more-about-climate-change-than-men-a3d5ecde31eb

[11] Swim, J. K., Vescio, T. K., Dahl, J. L., & Zawadzki, S. J. (2018). Gendered discourse about climate change policies. Global Environmental Change, 48, 216-225.  https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0959378017308671?via%3Dihub

Sluta köpa olja/gas från skurkstater

”En armé marscherar på sin mage” är ett citat som brukar tillskrivas Napoleon. Att soldater behöver mat och dryck för att fungera i fält är uppenbart för de flesta av oss. Att vi  svenskar är med och finansierar den ryska armén är mindre uppenbart för oss men likväl sant.

Ryssland, Venezuela och Saudiarabien – länder med en hel del trevliga människor i men regeringsmässigt några av planetens ”shit-hole-countries” för att använda Donald Trumps vokabulär. Länderna får en betydande del av sina intäkter från försäljning av olja och gas. En mindre svensk bil som tankas med bensin är en färre rysk soldat.

Det kanske är lite grovt att säga att ”envar som tankar sin bil stödjer Moskva” för att parafrasera en gamla svensk valaffisch. Enligt den ryska nyhetsbyrån TASS står Ryssland för 27% av den svenska oljeimporten – alltså en betydande del. Detta är en nedgång från över 50% år 2011.  Exempelvis köpte Preem in i genomsnitt 400 000 fat olja per handelsdag (41% av den svenska importen från Ryssland).[1]

 

Den svenska oljeimporten har över decennierna varit stigande men även följt konjunkturen. När konjunkturen går ner brukar oljeimporten följa efter.[2] Detta är helt naturligt för att om den ekonomiska aktiviteten i landet kraftigt sjunker kommer färre varor transporteras samt färre människor ha pengar att åka runt i bilen med. 

Den svenska politiken är med rätta orolig för militäruppbyggnaden i Ryssland. Att de med jämna mellanrum invaderar och införlivar en byt av ett grannland gör inte situationen bättre. Ryssland i sig är ingen ekonomisk jätte. Deras ekonomi är i samma storleksordning som Italien, och inte är vi speciellt rädda för den italienska militära kapaciteten.[3] Ryssland är extremt beroende av att sälja gas och olja. Får de ingen olja såld har de inte råd att upprätthålla armén eller för den delen hålla territorier i Georgien och Ukraina. Varför skickar vi då åtskilliga miljarder till dem varje år?

Rent krasst är det för att vi behöver olja i nuläget och att de är nära och avståndet gör dem billiga. 

Om vi skulle ställa om vår fordonsflotta och transportsystem bort från petroleumdriven sådan skulle vi slå två slag mot Ryssland. Dels så skulle vi inte skicka pengar till dem. Skulle de inte kunna sälja oljan till någon annan? Självklart kan de det dock skulle det bli någon längre bort vilket skulle slå mot lönsamheten på två sätt. Dels så går transportkostnaden upp, möjligen marginellt men det är pengar de inte får. Om vår efterfrågan går ner så torde den totala efterfrågan sjunka litegrann. Detta påverkar priser på oljan, exakt hur pass mycket är svårt att säga men det skulle innebära tusental fat olja per dag som behöver hitta en ny kund.

Ett alternativ till oljebilar är elbilar. Vi må överlag ha ett elöverskott i Sverige men det finns anledning att tro att när fordonsflottan byts ut så kommer behovet av ström öka. Jag är själv tveksam men låt oss anta det. Just nu byggs kapaciteten för elproduktion av främst vind ut med ungefär ett kärnkraftsaggregat per år. Detta skapar jobb och exportmöjligheter av energi, detta istället för att skicka pengarna till Ryssland.

---

[1] Russian News Agency – TASS (2020). Russia remains one of Sweden’s major oil suppliers, agency says 2020-02-10. https://tass.com/economy/1118509

[2] https://www.ceicdata.com/en/indicator/sweden/crude-oil-imports

[3] https://countryeconomy.com/countries/compare/italy/russia

Teknikutveckling multiplicerar värdet - löser miljöproblem

“Give a man a fish and you feed him for a day; teach a man to fish and you feed him for a lifetime.”

Ordspråket ovan är vad teknikutveckling kokar ner till och varför teknikutveckling kan vara en sådan kraft för förändring och i vårt miljöfall räddningen. Idag när vi kan plocka upp fisk från världens alla hörn i matbutiken är givetvis inte ordspråket lika kraftfullt men andemeningen består. Tänk att du inte vet hur man fiskar och att jag vet det. Det kostar inte mig just någonting att berätta det för dig eller att berätta det för 20 åhörare samtidigt. I en hörsal med mikrofoner kan jag förmodligen lära hundra personer att fiska på en timme. Kunskapen i sig kan vara livräddande och därmed ovärderlig.

I en forskningsartikel av Ryan Wiser och Dev Millstein (2020) räknas det på vad vinsterna har varit för samhället av USA:s statliga satsningar på forskning och utveckling inom vindkraften.[1] 

Den amerikanska staten satsade totalt 3 miljarder dollar under perioden 1976 – 2017. Som i fiskexemplet ovan har teknikutvecklingen gett ringar på vattnet. Nettovinsten beräknas till 31,4 miljarder dollar i medelscenariot och även ordentligt positivt i de mer konservativa scenarierna.

Hur kan det vara så mycket? Tänk dig följande: ett företag eller universitet får del av pengarna och bedriver forskning som leder till ett patent. De första åren är det den som tar patent som har monopol på uppfinningen och kan tjäna pengar efter eget huvud. Uppfinnaren kan licensiera ut användandet eller behålla den för sig själv. Efter patenttidens slut står det vem som helst fritt att använda uppfinningen, det vill säga alla andra företag i vindkraftsbranschen.

Tänk dig att tiotals företag för del av en teknologi gratis. Detta leder till att de kan sälja sin produkt billigare vilket gynnar oss konsumenter. Andra vinstkällor för samhället är att det blir en hel del uppfinningar som kan användas på andra områden än vindkraft, även om uppfinnaren inte ens tänkte den tanken. 

Det är också intressant att de i forskning artikeln inte har räknat in värdet av att koldioxid inte har släppts ut, men de noterar att 1500 miljoner ton koldioxid inte nådde atmosfären tack vare denna forskningspolicy.

---

[1] Wiser, R., & Millstein, D. (2020). Evaluating the economic return to public wind energy research and development in the United States. Applied Energy, 261, 114449.